Dräkter var det. Ränder var det.

Ni vet att fransmannen Michel Pastoureau har skrivit en bok som heter ”The Devil”s Cloth” (”Djävulens Tyg”).

Den handlar om ränder.

I den västerländska kulturen har ränder traditionellt sett symboliserat något ondskefullt och farligt, något som bärs av de som är utanför samhället. ”Förrädiska knektar, myglande fogdar, otrogna fruar, rebelliska söner, illojala bröder, grymma dvärgar, giriga tjänare, de har alla riskerat att få ränder på sina familjevapen eller kläder”, skriver Michael Pastoreau.

Till listan hade han kunnat lägga svårslagna fotbollslag. Av en eller annan anledning har en oproportionerligt stor del av världens allra bästa lag just randiga tröjor.

Naturligtvis vore den här historien allra bäst om det hade gått att peka på ett samband; att grundarna av klubbar som Milan, Juventus och Barcelona egentligen var gamla fångar som bara bytte en typ av ränder mot en annan när de gick från fängelsedräkter till fotbollströjor – och inledde ett idrottens uppror mot det etablerade samhället. Riktigt så bra är tyvärr inte historien, men nästan.

Svaret på frågan om fotbollsvärldens randighet finns i England. När sporten började få fotfäste där under den andra halvan av 1800-talet hade nästan vartenda lag randiga tröjor. Man ser nämligen längre ut i randigt – långrandigt – och långa ville fotbollsspelarna vara. Ungefär samtidigt fastnade de brittiska rugbylagen för tvärrandiga tröjor. I sådana verkar man bredare än man egentligen är.

Modet spred sig – och stannade. Men efter 100 randiga år kan en av fotbollens allra starkaste traditioner nu faktiskt vara hotad. Uefa har förbjudit klubbarna som deltar i europacupspel att ha ränder på ryggarna, eftersom de gör det för svårt för tv-kommentatorerna att urskilja spelarnas namn och nummer.
– Det är en skandal. Tv-bolagen dikterar allting nuförtiden, och det är dags att vi låter dem få veta att det finns miljoner fans som är dödströtta på det, säger Richard Harper.

Han håller på Southampton, ett av de lag som tvingats ta fram nya tröjor när de kvalificerade sig för Uefa-cupen way back in the days. Klubben försökte kompensera de släta ryggarna med att ha dubbelt så många ränder på framsidan, men Harper är inte imponerad:
– Jag har sett hur det ser ut när klubbar tvingas designa om sina tröjor på grund av Uefa-reglerna. Partizan Belgrad har en som är särskilt äcklig. Den ser ut som att någon har flytt från ett mexikanskt fängelse genom att såga sig genom stängerna.

Sista ordet lär inte vara sagt. Richard Harper har gått så långt att han lanserat en SOS-kampanj för att slippa en slätstruken framtid: ”Save Our Stripes” – ”Rädda våra ränder”.