På läsarbegäran, här är dokumentet om Juventus, skrivet i augusti 2003 i Rom. (om ni undrar varför jag inte skrev det i Turin, men var i Rom på en intervju).
Det finns ingen länk till det så här är det.

ROM. I höst fylller hon 106 år, ”La vecchia signora”.
Den gamla damen Juventus, en lika älskad som pigg åldring.
Hon har flest fans av alla italienska klubbar och hennes famn dignar av troféer.
 Men hon vill ändå ha mer den här säsongen, mycket mer.
 Italiens mesta mästare får aldrig nog.

Hon föddes på en parkbänk på Corso Re Umberto i Turin, en höstdag 1897 med kalla vindar från Alperna. Hennes föräldrar var en grupp studenter från D’Azeglio-gymnasiet, ett gäng unga killar som förälskat sig i den nya sporten fotboll. Där på bänken beslöt de sig för att bilda en egen klubb. Att den nyfödda skulle heta Juventus var dock inte självklart, det var en hel del käbbel om namnförslagen: ”Iris Club”, ”Forza e Salute”, ”Vigor e Robur”, ”Via Fort” och många andra. Sitt nuvarande namn, FC Juventus, fick hon 1899. Då visste ingen att det namnet en dag skulle bli världskänt, att lilla Juventus en dag skulle bli lika rik som framgångsrik, lika mäktig som älskad.
Ingen kunde förutpå att hon mer än hundra år senare, inför säsongen 2003/2004, skulle stå som storfavorit efter att ha vunnit serie A två år i rad . Ingen kunde ana att Juventus i sitt prisskåp skulle kunna rada upp pokalerna från 27 ligavinster, nio segrar i italienska cupen och en rad europeiska cupvinster.
– Juventus är lite på en egen nivå, det är en av världens mest legendariska klubbar, säger Candido Cannavò, i  19 år chefredaktör för Italiens största sportidning, La Gazzetta dello Sport.
Den gamla damen är mäktig inte bara på plan, utan också på läktarna. Hon har flest fans av alla i Italien och även i Europa. Supportrarna finns över hela världen. Sponsorerna gnuggar händerna när Juventus-klubbar poppar upp som vitsvarta svampar överallt. Juventus är det italienska lag som säljer flest tröjor, flaggor, samlarbilder och, till påsk, Juve-chokladägg.
Enligt en undersökning gjord av Uefas officiella Champions League-magasin har Juventus flest fans i Europa med 17 miljoner supportrar. På andra plats kommer Real Madrid med 15 miljoner och på tredje Manchester United med 13,4 miljoner. ”Juve” är också överlägsen drottning på tronen i hemlandet där 11 miljoner av hennes fans finns. Det ska jämföras med Inters 6,7 miljoner och Milans 5,8 miljoner.
Men medan Milano är kluvet i Inter- och Milanläger och Rom är Romas stad, ännu mer än Lazios, finner Juventus många av sina fans utanför Turin.
Länge var Juventus lillasyster bland  hemstadens lag; FC Torinese, Audace Torino och Ginnastica Torino. Sakteliga växte hon dock till sig och vann 1905 sin första scudetto. Hon fick också nya kläder – av misstag. Den engelske företagaren och supportern John Savage beställde nya tröjor till laget, från en fabrik i Nottingham. När de anlände var färgen fel: vit- och svartrandiga istället för rosa. Laget hade inte råd att byta och i dag är ”bianconeri” ett begrepp.
Efter första världskrigets svåra år, då Juventus fick se många av sina spelare försvinna till fronten, kom bättre tider.
Den 24 juli 1923 var en högtidlig dag i då 26-åriga Juventus liv, då hon förlovade sig med Edoardo Agnelli. Han blev då klubbens president och sedan den dagen är Fiat-familjen och ”Juve” oskiljaktiga. Deras relation har gjort Juventus till den mäktiga signora hon är idag. Under Agnellis gladaste år, framför allt efter andra världskriget, vällde pengarna in från familjen, och Fiat-arbetare över hela landet blev Juventus-supportrar. ”Lo stile Juventus”, Juventus-stilen, blev ett begrepp. En spelare som lockades till den allt mäktigare klubben var Giampiero Boniperti.
– Jag hade en dröm, att få spela en enda match i serie A i Juventus tröja, berättar han i sina memoarer.
Det blev 444 matcher och sedan, från och med 1971, presidentposten i klubben.
– Men det var för nervöst! Under spännande matcher lämnade jag stadion för att lyssna på matchen på radio, berättar han.
 En annan stor spelare var Zbigniew Boniek, också kallad ”Bello di notte” för sina viktiga mål i sena cupmatcher. Han fick namnet av Gianni Agnelli och Boniek berättar i en Rai-intervju om den speciella ”Juve-känslan” Agenlli skapade.
– Han brukade ringa fem på morgonen till mig, Platini och andra spelare för att prata fotboll. När journalisterna ringde honom klockan 09 var han redan väl förberedd. Det är Juventus rakt igenom…
När Agnelli tog över lockade klubbens framgångar allt fler nya fans; alla älskar en vinnare. Länge levde dock Juventus i skuggan av ”Il grande Torino”, innan laget utplånades i Superga-kraschen 1949. Fortfarande är Torino förstalaget för många Turinbor.
Många av Juventus supportrar finns i södra Italien där Juventus är en älskad signora. Så kan man på sydliga Sicilien, långt ifrån hennes nordliga födelsestad, läsa ”Forza Juventus”  på en husvägg invid torget framför kyrkan ”Santa Maria della Mercede” i Palermo. Här, på den lilla piazzettan, spelar barnen fotboll i solgasset som de alltid gjort och de heter ”Del Piero”, ”Nedved” och ”Salvo”. Jo, han kallas så i sina hemtrakter Salvatore Schillaci, ”Salvo”, inte ”Totò”.
– Jag minns hur nervös jag var när jag kom till min första träning med Juventus. Där kom lilla jag, från Palermo, till Turin och den stora klubben. Det kändes overkligt, har Schillaci berättat.
Legenden Michel Platini talar även han om en känsla av overkliget, om ”magi ”när han minns sin tid i Juventus, framför allt ”de magiska kvällarna”.
– De där cupkvällarna, de där segrarna, det var en känsla som nästan inte går att beskriva, sa Platini i en Rai-intervju för några år sedan.
Platini är en av alla Juventus stora spelare genom tiderna, en bland de klassiska namnen, männen, myterna. Spelare som alla blomstrat i Juventus yppiga famn.
Zinedine Zidane är en annan.
– Platini var min idol och att få komma till hans Juventus och spela, det var ju en dröm som blev sann, säger han i en Corriere-intervju.
En älskad dam har dock många rivaler, väcker avund, rentav avsky. Juventus har inte sällan anklagats för maktmissbruk, maffiasamröre, mygel och mutor. Mer än en gång utövade hela Italiens herre, Gianni Agnelli, sitt inflytande för att påverka domslut.  I dag är han borta, brodern Umberto har tagit vid, men Juventus fortsätter att reta. Klubben är idag en välsmord maskin, efter en tidigare tung period för Fiat, Agnellis och laget, då fabrikerna slog igen, en efter en, och Milan, under ledningen av den nye herren på täppan Berlusconi, tågade fram. Den gamla damen började bli trött, det var nya tider, blåste nyavindar.
Men så, 1994, genomgick hon en ansikts-lyftning. ”La triade”, den sluga trion Antonio Giraudo, Luciano Moggi och Roberto Bettega, tog kommandot, med Agnelli som vakande gudfader i bakgrunden. Marcello Lippi blev tränare, nya värvningar vidtogs, en plan lades för framtiden. Inget lämnas åt slumpen i dagens Juventus där alla måste köra koncernbilar till träningen och där ungkarlarna i laget  har en egen extramamma, Giulia Mancini, som ser till att de sköter sig.
Inför denna säsong har Moggi värvat perfekt och Lippi har sin 4-2-3-1-taktik klar i detalj. Ligavinsten är ett mål, Champions League-vinst ett ännu större.
– Vi är inte mätta, tvärtom vill vi ha revansch för finalförlusten i Champions League. Vi vill vinna ännu mer, sa Pavel Nedved nyligen i en Gazzetta-intervju.
Målvakten Gianluigi Buffon,  som av Uefa valts till förra säsongens bäste spelare, säger samma sak:
– Vi har gjort tre, fyra riktigt bra värvningar. Jag gillar också det nya spelsystemet, vi riskerar en del bakåt, men vi kommer att roa oss ännu mer.
Så mäktig är nu den gamla damen att hon anklagas för att vara en maskin som förstör spänningen i den italienska ligan, hon ses som charmlös och omöjlig att  älska. Och visst kan Juventus stundtals kännas trist i all sin förkrossande effektivitet; hon är igen eldig Roma-flamma, ingen elegant Milan-donna, ingen oberäknelig Inter-älskarinna. Juventus är en erfaren, svåröverlistad dam, med nya idèer och nytt blod, lika hungrig som då hon var nyfödd och spelarna kom barfota till den första planen, Piazza D’Armi.
Det är inte utan att man kommer att tänka på Gianni Morandis italienska slagdänga ”Bella Signora”.
För Juventus må vara gammal, men sin skönhet, den har hon i behåll.
La vecchia, bella signora.

Jennifer Wegerup
jennifer.wegerup@aftonbladet.se