Jaha, då har man kastat sig in i det italienska tränarkriget också.

Presskonferns på Dinamo-stadion i Minsk. Claudio Ranieri pratar på italienska, tolken översätter till ryska. Kan jag? Ska jag? Äh, jag måste.
– Mister Ranieri. A question in English from the Swedish press? Is that allright?

Jag vet ju att Ranieri pratar engelska, men jag vet inte hur han kommer att reagera.  Och i ett kort ögonblick blir det också tyst. Vad sjutton händer nu?

Här bryter vi för en kort bakgrund som ni säkert redan känner till. I förra veckan menade Ranieri att det var ”respektlöst” av José Mourinho att inte komma till presskonferensen efter Inters match mot Lecce. Mourinho replikerade som Mourinho gör:
– Tycker ni att det är bristande respekt när någon under tre månaders tid tränar på sin italienska i fyra–fem timmar per dag, så att han första gången han möter media och supportrar kan prata på deras språk? Efter fem år i England med Chelsea kunde Ranieri bara säga “good morning” och “good afternoon”.

Tillbaka i Minsk. Efter sin lilla paus ler Claudio Ranieri sitt patenterade George Clooney-leende.
– I´ll try. I will do my best, säger han, och hela den italienska delen av presskåren bryter ut i ett jätteskratt.
Sedan håller Juve-tränaren en mindre monolog på felfri engelska, och alla är vi nöjda och belåtna.

Ögonblicket efter knackar en italiensk journalist mig på axeln:
– Du förstår väl att det där svaret var riktat minst lika mycket mot José Mourinho som det var mot dig?!

/Erik Niva