Man vet ju hur det kan vara med fotboll i en av Europas gärsgårdsligor. Sundsvall-Trelleborg på IP. 3 000 åskådare. 0-0. Snedsparkar och snålblåst.
Men ja… Hur mycket vi än gör oss lustiga över Allsvenskan och dess 23:e plats på Uefas ligarankning så finns det andra som har det värre. 23:e plats? Prova att hoppa ner 17 hack till i hierarkin och du hamnar på Vysschaya Liga, den vitryska högstaligan. Den rankas alltså som Europas 40:e bästa, platsen efter Liechtenstein.

Platsen. Efter. Liechtenstein.

Hur jävla bedrövlig ska inte fotbollen vara i en sån liga, frågade jag mig, och tog metron ut till de södra förorterna av Minsk för att se efter.

Gamla stolta Dinamo Minsk – mästare över hela satans Sovejtunionen 1982 – skulle spela mot ett gäng med det sköna namnet Granit Mikashevichi på Torpedo-stadion. De fick inte spela hemma på Dinamo-stadion eftersom BATE har hyrt in sig där för Champions League-spel, och de var tvungna att lägga avsparken klockan 15.00 på en vardag av samma anledning.

Konsekvensen? Tja, kanske var vi 400 stackare som skolkat från skola eller jobb för det här eländet. De tjänstgörande poliserna var väl lika många. De rättadresserade passningarna betydligt, betydligt färre. Oavgjort blev det, och när jag nu funderar vad sjutton jag mer ska skriva märker jag att det tar stopp eftersom det… helt enkelt inte fanns ett endaste dyft mer att lägga på minnet.

Allsvenskar – det kunde vara värre.

Nu ska jag alltså dra ner på byn för att se om ett bonnalag från den här raggerserien kan ha skuggan av en chans att rubba självaste Juventus. Det ska bli riktigt roligt att se dem försöka.

/Erik Niva