Vilken kväll. BATE kryssar sig genom alla odds, Minsk dansar som om självaste revolutionen var här och själv studsar man tillbaka till hotellet för att försöka bända ner inspirationen i pränt.

Ska jag berätta vad som är det sista en journalist vill höra i det läget? Jo, det här:
– Regimen gillade inte dina tidigare artiklar om Vitryssland, så nu tänkte vi ta och köra in dig till KGB-borgen.
Okej, men det näst sista? Något i stil med det här från nattchefen:
– Tyvärr har vi ju så satans få sidor till i morgon. Du kanske kan skriva en minikrönika? Sisådär tvåtredjedelslång?

Vafan gör man?

Jo, det ska jag tala om. Man tappar musten lite – eventuellt gnäller och gnyr man lite på en blogg – och sedan biter man ihop, gör sitt jävla jobb och inser att det finns dagar då sidorna helt enkelt är för fulla för att rymma så värst mycket vitrysk fotboll.

Minikrönikan i tidningen fick lov att gå på känsla. Den stora grejen med kvällen var ju den vitryska glädjen över att äntligen ha brutit sig igenom isoleringen och stormat Champions League-borgen – men själva matchen då?

Första 25 minuterna var bland det värsta jag sett. BATE bestämde sig för att realism var något jävligt löjligt. Höga på Champions League-adrenalin och framburna av en bindgalen hemmapublik så plöjde de ner Juventus hela vägen ner i traktorfåran. 2-0 hade kunnat vara ännu mer.

Sedan skärpte Juve till sig. Den stora förändringen var att de började genomföra sitt presspel ordentligt. På den här nivån är BATE inget bollskickligt lag, och när italienarna forecheckade intensivt så avslöjade de bristerna i vitryssarnas passningsspel. Sissoko kan inte passa en fotboll, men han kan jävlar i mig dammsuga upp dom. Gång på gång vann Juventus bollen i gyllene omställningslägen, och hade de bara utnyttjat alla ytor hade de vunnit den här matchen.

De är givetvis ett bättre fotbollslag än BATE, och den här kvällen vill jag plussa dem lite extra. Det är förbaskat kul att se att de fått fram tre unga, egna begåvningar som Giovinco, De Ceglie och Marchisio – och att de vågar ge dem speltid.

Juventus gav alltså chansen till en egenfostrad trio, och det är imponerande. BATE Borisov ställde upp med TIO vitryssar – och det är inget annat än ett jävla mirakel.

De kommer såklart inte att gå vidare i Champions League. De kommer knappast att vinna en enda match, och kanske inte ens tar någon till poäng. Ändå har de redan nu blåst nytt liv i hela turneringen.

/Erik Niva