Grattis på födelsedagen, Zlatan, så här en dag i efterskott.
I går blev vår störste svenske fotbollsspelare just nu 27 år.
Han berättar själv för italiensk tv att han ville fira i lugn och ro med familjen och glömde inte att nämna vovsingen.
Che carino, vilken sötnos.

Det känns som i går som Zlatan var en ung supertalang. Åren rinner i väg… Nu är han i den ålder han ska vara på sin absoluta topp. Han har rutinen men kroppen har fortfarande inte börjat rutscha ner på allvar i livets branta nerförsbacke. Så än har han några år på sig, den gode Zlatan, att nå sitt mål att bli allra bäst och vinna den internationella Guldbollen. Om han någonsin gör det.
Han kan hur som helst verkligen vara nöjd med det han åstadkommit hittills under sina 27 år. Minst sagt.

Själv firar jag lite födelsedag i efterskott  i kväll med fest. Vi  är ett gäng som även ska fira premiären av Laul Calling hos mig. Simon är på fotboll och opera i München men annars saknas ingen.
När det gäller premiärprogrammet då? Tja, det är snart åtta år sen jag var med i tv, i TV4, första gången, vansinnigt nervös. Alexander Bard var också gäst, vi diskuterade utrikespolitik och Bard hade en tröja som det stod ”my grandad is gay på”.
Är det något jag lärt mig på de år som gått sen dess så är det att nästan allt i tv handlar om rutin, inte minst för programledare.
Sen är SVT, TV 4 och liknande en sak och detta en annan. För tv handlar också oerhört mycket om pengar, det är dyrt att producera program på högsta nivå.
Det här är något annat och jag tror att det blir riktigt bra när det sätter sig.

Hur som helst, trevlig lördag till er alla.

/Jen