Som världsmästarcoachen Carlos Alberto Parreira så klokt sammanfattade den moderna fotbollens innersta hemligheter alldeles nyligen:

– The ball is round.
– The game lasts for 90 minutes.
– The next opponent is always the hardest

Bayern–Bochum 3–3. Vilken sanslös osannolikhet till fotbollsmatch!

Det var kallt, det var jävligt, det blåste rakt igenom lederhosen och tyrolerhattar (jodå, casual-modet är annorlunda här nere) och Bayern München hade just avgjort mot Bochum tack vare tre hyfsade mål av jätten van Buyten och brassen Zé Roberto. 3–1.

Men vad tror ni Bochum gjorde då?
De tog fram spadar och skyfflar, grävde upp matchen igen och så sprang Dabrowski och Grote in två mål på en minut.
Insanity, indeed.

Bayern har förstås problem. Kaiser Franz gick i veckan ut och försvarade Klinsmanns rotationssystem (han har använt 21 spelare hittills), men sa också att han förväntade sig att den hackiga säsongsstarten skulle ge med sig och att laget skulle hoppa upp på rätt spår i helgen.

Det finns enorma kvalitéer i laget, inget snack om det. Grymma kanter med Lahm bakom Ribéry och Oddo bakom Schweinsteiger, och kompetenta spelare över hela planen. De blir lite baktunga i mitten när både Demichelis och Zé Roberto spelar, men när Zé tog ett mer offensivt ansvar och löpte in i ytorna bakom Ribéry och Schweini efter paus så fick de mer offensiv rörelse.

Näe, det stora problemet i dag var att Klose var kass och att Luha Toni går runt och är lika lik den riktige Toni som Brolle Jr är lik Elvis Presley.
Han (Luha, inte Brolle) hade fem-sex kanonchanser i dag, men missade allihop. Då är det svårt att vinna fotbollsmatcher. Den runda bollen, ni vet. 90 minuter och det. Och i nästa omgång möter Bayern Karlsruhe borta – always the hardest opponent.

Nu ska jag ge mig ut och titta på oktoberfestklädda sydtyskar, äta fet kvalitetsmat mat och kontemplera över de viktigaste fakta som sveper in från övriga fotbollseuropa i detta nu.

Som:
Nice–Socheaux 1–1.
Gult kort (60): Cyril Rool.

/Simon Bank