Okej. Vi befinner oss just nu i en fas mellan allsvenskans publiksvaj och Portugal – så det kan väl vara på sin plats med en kombination av diskutionsämnen?

Dagens fråga: Hur är det med fotbollen i Portugal egentligen?

Dagens korta svar: Inte så bra.

Dagens lite längre svar kan vi väl ta och fördjupa oss i litegrann:

Först av allt är det bara att konstatera att fotbollen är en omedelbar och djupt känd del av det portugisiska samhällslivet. A Bola, O Record och O Jogo är alla dagliga sporttidningar med ett totalt fokus på fotboll, och de säljer runt 300 000 exemplar i ett land som inte är så förtjust i att läsa tidningar. Fotboll är kung, helt enkelt, en naturlig del av det vardagliga samtalet och en referenspunkt i alla maktsfärer.

Det finns till och med en term för det flitiga användandet av fotbollsanalogier när man pratar om konst, politik och så vidare: Futebolês, det är att använda fotbollsliknelser i tid och otid, och det pratas flitigt i Portugal allt sedan fotbollen slog igenom stort i mitten av 50-talet.

Och nu då?

Jo, man kan enkelt konstatera att portugisisk fotboll blivit bättre de senaste 20 åren. Man kan också konstatera att intresset ökat. Och man kan, till sist, konstatera att portugiserna går allt mindre på fotboll.

Paradox?
Jo. Och jag tror att vi kan relatera till utvecklingen i Sverige.

Portugal är rätt speciellt, på så sätt att det i princip bara är tre lag som kan vinna något. Sporting, Benfica och Porto dominerar totalt. Inget lag utanför Lissabon och Porto har någonsin vunnit ligan. Det är som om bara Stockholms- och Göteborgsklubbar skulle ha vunnit allsvenskan, och 90 procent av den portugisiska publiken håller på något av de tre stora lagen.

För 20 år sedan gick de ändå på fotboll. Snittet i ligan låg stabilt över 20 000, och matcher mellan de tre stora kunde dra över både femti- och hundratusen åskådare.

Sedan hände något. I mitten av 90-talet hade snittet sjunkit till 6-7000, och även om det ökat så ligger det fortfarande knappt i nivå med allsvenskan. Om man dessutom räknar bort inverkan från de tre stora så är snittet katastrofalt.

Campomaiorense, klubben där ett så supersympatiskt par som Michael Brundin och min gamle Norrby-hjälte Stefan Kjellberg (som sen kom hem och, har jag för mig, blev asfaltsläggare. Gotta love a man like that) spelade på 90-talet, låg på ett snitt på strax över 400. Jo, fyrahundra. I fjol drog elva av sexton Superliga-klubbar under 7000 åskådare i snitt. Tio av klubbarna redovisade vikande siffror.

Men vänta nu. Är det verkligen superlandet Portugal vi snackar om? EM-tvåan 2004? VM-fyran 2006? Landet som producerat ett par av världens bästa spelare de senaste åren?

Visst.

Så vad är problemet?

Tja, João Nuno Coelho och Nina Clara Tiesler listar sex förklaringsmodeller i sin vetenskapliga uppsats ”The Paradox of the Portuguese Game”.

I tur och ordning:
1. Biljetterna är för dyra.
I ett land där Svensson (det heter något annat i Portugal) tjänar en tredjedel av vad till exempel snittysken tjänar så är biljetterna hysteriskt prissatta. Min kollega och vän José Manuel Delgado – jodå, han som stod i mål för Svennis i Benfica – har kallat priserna för ”rån på blanka dagen”.

2. Tv-revolutionen.
I kombination med prisläget för biljetter så har tv-bolagens intåg med direktsända matcher gett supportrarna ett väldigt lättillgängligt alternativ. Matcherna läggs på elaka tider, kostar mycket, och sänds direkt på tv. You do the math.

3. Kvalitén på fotbollen.
Nae, jag underkänner det argumentet. Vi har publik i allsvenskan. Och på Tottenhams hemmamatcher.

4. Maktkoncentrationen.
Som sagt, det finns bara tre klubbar som vinner saker i Portugal, och alla håller på de klubbarna. Det är ett problem, och eftersom tv-pengarna sprids utifrån resultaten så är den cirkeln väldigt rund och väldigt självbekräftande.
Benfica, Sporting och Porto vinner eftersom de är störst, och de är störst eftersom de vinner. Ad infinitum.

5. Dålig ledning.
Maktstrukturen i portugisisk fotboll är problematisk. Presidenterna styr – inte förbundet – och de är, generellt, ena excentriska skitstövlar. Ni har säkert läst om ”den gyllene pipan”, utredningen om läggmatcher och fiffel, och det ligger en hel flock hundar begravna runt arenorna i Superligan.
Presidenterna sitter där de sitter för att synas och vinna, och de är ansvariga för både fusk och biljettpriser.

6. Den socio-kulturella revolutionen.
Portugal hade sin revolution 1974. Den förändrade hela det portugisiska samhället, på många sätt påverkade det också fotbollen. Kvinnornas frigörelse (de hänger inte bara hemma medan männen går på fotboll), en ökad konkurrens av underhållning, kultur och nöjen har förändrat fotbollens roll som självklart förstaval.

Portugal har fler invånare än Sverige, men om man slog ihop allsvenskan och Superligan förra säsongen och gjorde en topplista av publiksnitten skulle tio av de femton bästa klubbarna vara svenska. Trelleborg hade kvalat in bland de tio bästa snitten i Portugal.

När Portugal kommer till Råsunda på lördag har de alltså fler problem än ett landslag som förlorar mot Danmark. Om något så bevisar väl det att den demokratiska arenan är viktigare än vad det är vi verkligen får se när vi väl kommer dit.

/Simon Bank