Finlands sak är vår
avOm det är en fördel vet jag inte, men tidsskillnaden gentemot Georgien gör att det jag som åker på det här morgonpasset då lösa trådar ska knytas ihop och rester ska samlas ihop.
Simon har ju redan trummat in magnituden av Finlands triumf sent igår kväll, så allt jag kan göra är att länka till de viktigaste målen och räddningarna.
– Voi saakeli, ska tydligen HBK-Sparv ha pustat efter matchen. ”Vad ska man säga?”.
Till sist hittade han i alla fall orden:
– Det är helt sjukt. Det går inte att beskriva. Vi har känt varandra och spelat tillsammans sedan vi var femton.
De där citaten lånade jag från Hufvudstadsbladets matchrapport, skriven i minst sagt exalterad ton. Inte nog med att skottet som gav Finland en reducering beskrivs som ”fördomsfritt” – say what? – triumfen refereras också till som ”en av den finländska fotbollshistoriens sötaste segrar”.
Spanien är förresten också klara för EM-spel i Sverige, och i teorin innebär det att både Cesc och Bojan kan komma till Helsingborg. Theo Walcott också – då England också släpade sig vidare. Även här satt det rejält långt inne. Spurs tjockis Tom Huddlestone tofflade visserligen tidigt in en frispark – men allt vi kan göra kan de göra bättre. Arsenals underbarn Aaron Ramsey vräkte in ett drömmål strax efteråt, och efter det var det faktiskt Wales som hade initiativet och var nära att vända Englands 3-2-ledning från första mötet.
Med 25 minuter kvar stod det 2-2 – då blev Huddlestone utvisas. Till sist var Wales bara ett stolpskott i slutminuten ifrån förlängning. Ni får inte riktigt hela dramat på det här klippet, men ni får i alla fall målen. Nästan 25 000 var på Villa Park för att se på. Lika många på Örjans Vall till sommaren?
***
I Paris spelade Frankrike mot Tunisien i ett gammalt kolonimötet också. Tunisiens ledningsmål länkar jag egentligen enbart till eftersom Simon Bank gillar att frossa i Jean-Alain Boumsongs uselhet – men Henrys kvittering påminner om fornstora dagar och Benzemas punktering är ännu en varning om vad som komma skall.
***
Några sevärda eftersläntrare från helgen också. Med blixtsnabba helikopterfinter och en 25-metersslägga gjorde Alfredo Moreno ett tv-spelsmål som på egen hand bygger på myten om Azteca-stadion.
Och det är inte bara Zlatan som kan klacka i Italien. Livorno kämpar ju sorgligt nog nere i Serie B numera – men lite lindras kanske smärtan när Fausto Rossini plötsligt klackar in hörnor i nättaket som en sentida Roberto Mancini.
/Erik Niva