Så, nu har jag äntligen hunnit med ett ordentligt nyhetssvep, även av sådant utanför sportens värld.
Bland nyheterna kunde jag läsa om bland andra Roberto Saviano, som jag ju skrivit om här på bloggen tidigare. Författaren till maffia-boken Gomorra ni vet.
Det är farligt att avslöja makten och brottsligheten, många journalister riskerar sina liv för det. Saviano är en av dem. Nu rapporteras att polisen trappar upp utredningen av alla hot mot Saviano som redan lever under polisbeskydd på hemlig ort.
Maffiaklanen Calesi lovar att Saviano ska vara ”död före jul”.

Andra fina nyheter är WHO:s rapport om att 60 miljoner kvinnor varje år föder barn för mänsklighetens fortlevnad utan någon som helst läkarhjälp eller smärtlindring.

Och i Afghanistan ökar våldet, hittills i år har 3800 personer dött.

Så grazie Dio, för fotbollen.  Tröst och glädje  och motvikt till det svarta i vår värld. (och det är just därför fotbollsvåld gör mig galen, men det tänker vi bort nu).

Få saker kan ge sådan lycka som fotbollen, få kärlekar kan vara starkare och vackrare än den till sporten och till laget.
Fråga bara Davide Matteini. För tre år sen gjorde den då 23-årige anfallaren mål för Pescara mot Avellino. Han firade med att dra av sig matchtröjan och sen sätta på den.
 Nej, inte sätta på den på det vanliga sättet. Han lade tröjan på marken och fingerade en kärleksakt med den.
”Jag gjorde bara det vackraste man kan göra i världen och jag visade min flickvän att den enda jag skulle kunna bedra henne med är denna tröja”, sa Matteini efteråt.

Så tala om att älska matchtröjan i dubbel bemärkelse.

/Jennifer

Matteini och hans älskade.