Och vem fan vill se mål när vi kan få se missar?

Portugal huffade och puffade, Cristiano Ronaldo filmade och nickade, Teli åkte ut och Almeida prickade stolpen – men likafullt och likafast står det där i kvalskrift.

Portugal-Albanien: 0-0.
***
Annars en kväll för små, nätta sologenombrott. Jag gillade Iniestas rullning mot Belgien, jag gillade Arsjavins genombrott mot Finland – men allra bäst gillade jag nog Rooneys sätt att låta bollen göra arbetet i Minsk.

Långskotten finns ju alltid där. Milos Krasic satte fart på ett serbiskt party i Wien, och Piotr Trochowski sänkte till sist ett tappert Wales i Mönchengladbach.

Men vad sjutton säger vi till vårt ärade, ugrade brödrafolk i Finland då? Jo, att Pasanens självmål inte var något vidare, att Lampis var ännu värre – men att kvalkvällens värsta blooper nog ändå kom i Bratislava.

Polen var ju bara minuter ifrån ännu en blytung kvalseger när Artur Boruc – ”The Holy Goalie” – tappade tummen med både makterna och bollen. Och två minuter senare var 1-0 förvandlat till 1-2.
***
Från Sydamerika är det mest anmärkningsvärda att Argentina envist fortsätter inse att de borde vara världens bästa lag. Stryk mot Chile den här gången.
– Chile var som en maskin. Det verkade som att de hade 15 spelare på planen, stånkar Argentinas förbundskapten Alfio Basile.
***
I svenskväg har vi Zlatan Muslimovic och hans två mål för Bosnien (nedre klippet). Jag hade dessutom hemskt gärna velat länka till hur Gif Sundsvall-garvaren Ali Gerba höll på att sänka Svennis och hela klippet från hur Vitryssland sydde ihop 23 passningar i följd innan de kvitterade mot England, men de länkarna är inte tillgängliga ännu.

Jag skriver det här ifrån mitt nya vardagsrum – transithallen på Atatürk-flygplatsen i Istanbul – och klockan är väl typ 06.30, svensk tid. Turkarna har blockerat Youtube (”Access to this web site is banned by ”TELEKOMÜNİKASYON İLETİŞİM BAŞKANLIĞI” according to the order of: Ankara 1. Sulh Ceza Mahkemesi”), och jag kommer i stort sett bara åt portugisiska sidor när jag ska leta klipp. Under de dryga sex timmar som jag redan varit uppe har jag hunnit ta mig hit från Tbilisi, och nu ska jag ägna ytterligare sju restimmar åt att ta mig till en studio på Östermalm för att låta Robert Laul häckla mig i web-tv.

Simon Bank får komplettera klippkanonaden – jag får ta mig en funderare på vafan jag egentligen sysslar med.

/Erik Niva