Säga vad man vill om Italien, men det här med mat kan italienarna. Om jag jämför lunchen i dag med den för en vecka sen i matsalen i Globen så är det ena mat och det andra bara näring för överlevnad, tillagad helt utan kärlek, vilja och respekt.

I dag åt jag, efter att ha sett lunch-Studio Sport med special-inslag om viss svensk spelare, lunch med en bunt tidningar och sportsidorna som bästa sällskap.
En plats i solen och på fatet toskansk prosciutto med små mozzarellor och bebis-tomater, följt av präststrypar-pasta (strozzapreti) och så en liten espresso. 1
70 kronor – och så säger de att Milano är dyrt…
Ännu billigare blir det förstås av att alla italienska manliga vänner hellre hängs i sina kulor än låte en kvinna betala för sig.
Nu kan man ju ta stid och insistera men jag brukar försöka att betala när vi är i Sverige även om det inte är lätt. Det är olika kulturer helt enkelt. Och å andra sidan har ju kvinnor fortfarande lägre medelinkomst så då så…

Tyvärr har min favorit-Fioruccibutik på Corson försvunnit så det blev dock lite shopping i dag. I stället har där kommit ett H&M. Jag vet… Helgerån.

Nu ringde äntligen la bella Modin, dags att dra ut på jobb.

Tack för alla mejl om 10-betyget. Fortsätt att höra av er.
Ni måste få alla rätt och ha en bra motivering.

/Jen