San Siro har sett större europeiska cupkvällar. Igår mötte ett lojt Milan ett slätstruket Braga i Uefa-cupen. Knappt ens 10 000 hade orkat masa sig ut för att titta på. Och två minuter in på stopptiden stod det fortfarande 0-0.

Då gjorde Ronaldinho vad Ronaldinho kan göra, molnen skingrades, himlen log och det här med fotboll var plötsligt ganska roligt igen. Han har fortfarande den effekten på både folk och sport, den där brassen med buckliga tänder. Fotbollsvärlden behöver honom.

Vad har vi mer att hämta från Uefa-cupen? Robinho skruvade in ett sagolikt mål på Eastlands när Steve McClaren återvände till Manchester och Nancys målvakt Bennaro Bracigliano schabblade in en frisparkslyra i Poznan.

Darren Bent visade upp sin allra mest kliniska hattrick-sida och Tom Huddlestone gjorde ett drömmål efter hörna as the Spurs go marchin´ on.

För svenskarna var de blandad pott. Dorsin och Lustig startade för ett Rosenborg, men brasilianske forwarden Ilan var bara en som gjorde lite som han ville när trönderna kapitulerade i St Etienne. Oscar Wendt och Mikael Antonsson hade det roligare. Och när vi summerar FCK:s superstronga 1-1 nere i Valencia så räknar vi väl in Aílton, Atiba Hutchinson och kvitteringsskytten Cesar Santín i svenskkvoten också.

Som kvällens profil räknar jag dock Standard Lièges kongolesiske gudatackare Dieumerci Mbokani. Häromdagen höll han på att bli halvt halshuggen på ett nöjesfält – nu sänkte han Sevilla med matchens enda mål då Standard fortsätter imponera i Europa.

/Erik Niva