Wenger, you gotta love him, trots allt
avUnderbart är kort och en av de diskussioner som klipptes bort i Laul Calling på grund av tidsbrist var den inför Arsenal-Manchester United. Vi fokuserade, förstås, på Arsenals problem och diskuterade hit och dit om vacker fotboll kontra deras problem med att spela fysiskt och cyniskt när det krävs.
Man kan tycka en massa om detta och när Arsenal gnäller över att motståndarna spelar fult, både bildligt och bokstavligt, blir det bara löjligt. Jag kan också se vad folk retar sig på hos Wenger, den arrogante, intellektuell fransosen.
Men ingen kan samtidigt ta ifrån honom vad han uträttat med Arsenal, hur sklicklig han varit på att fånga och sälja spelare i rätt tid, rentav rätt ögonblick, och att det är oerhört viktigt och roligt med lag som vill spela vacker fotboll.
Så många goda stunder Arsenal bjöd på mig under åren i London, då fortfarande på kära gamla luggslitna Highbury.
Men, även på senare år, har det varit ljuvligt ibland:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1080692.ab
Vem som vinner i helgen? Well, då det mesta talar för Manchester United så blir det väl just därför Arsenal. Ska bli härligt att bänka sig framför, hur som helst.
Och så Inter-Udinese på söndag, inte fel den heller. Valde den framför HBK-Kalmar, känns lite kallt i och med att det, i princip, mer eller mindre är avgjort.
Samtidigt är det aldrig fel, i och för sig, att komma hem till Örjans Vall. Min barndoms allsvenska arena och kanske allsvenskans vackraste.
Men liksom Highbury lär den också snart vara fotbollshistoria.
/Jennifer
PS: Och ni behöver inte mejla eller kommentera något om formuleringen kring Vintergatan i krönikan som jag länkar till ovan. Den ger inte stora A i astronomi. Men man lär sig hela tiden. Och tänka sig att som barn var astronaut drömyrket för mig…