Gårdagens märkligaste tv-upplevelse var att följa personkemin mellan en 63-årig politisk kommentator från Ryssbält och en 22-årig fotbollsspelare från Dois Riachos i Brasilien.

K-G Bergström träffade Marta, och tårarna rann.

Jag uppskattar att intervjun gjordes, precis som jag gillar att det producerats både dokumentärfilmer och böcker om Martas inspirerande livsöde. Under flera års tid har världens bästa fotbollsspelare verkat i Sverige, och hade vi inte dokumenterat den tiden ordentligt hade det varit en stor journalistisk skam.

Det tråkiga i sammanhanget är att de brasilianska försöken att göra samma sak har slutat i storbråk.

För fyra år sedan började journalisten Diego Graciano förbereda en bok om Marta som skulle publiceras i Syd- och Latinamerika. Han träffade Marta, följde med till hennes hemstad och intervjuade ett 70-tal personer i hennes närhet. Han ägnade åratal åt projektet, plöjde ner 50 000 kronor av sina egna pengar – och enligt Graciano själv gjorde han allt detta med Martas skriftliga välsignelse.

Men så. När ”Você é mulher, Marta” (”Du är en kvinna, Marta”) väl var klar för publicering så stoppades den. Marta – eller i alla fall hennes stab – påstod att hon inte alls givit något klartecken, och hänvisade till en brasiliansk lag som gör det förbjudet att publicera inofficiella biografier.

När allting kommer kring så handlar det förstås om pengar:
– Det är hennes rättighet att tjäna pengar på alla affärsmöjligheter som kan dyka upp. Varför avsäga sig den, frågar sig hennes agent Fabiano Farah retoriskt.

Jag har all respekt för Martas ambition att tjäna pengar – hon har alltid varit tydlig med att hon vill försörja hela sin familj, och en skicklig damfotbollsspelare får aldrig så mycket betalt som hon förtjänar – men det finns en gräns där den slår över till girighet.

För mig är den gränsen nu passerad. Pressa Los Angeles Sol på en rejäl lön, absolut, men bedriv inte utpressning mot en välmenande journalist som försöker berätta en historia som Syd- och Latinamerika verkligen behöver höra.

De gamla världsmästarna Bebeto och Jorginho och den brasilianska idrottsministern är bara några av de som har anslutit sig till kampen för att Gracianos bok ska få publiceras. Jag gör detsamma.

/Erik Niva