Fredag. Fotbollsveckans mest meningslösa dag. Well, inte den här fredagen. Den här fredagen är det nämligen release för Football Manager 2009.

Jag är uppvuxen på managersimulatorer. Från det allra första original-Football Manager på min Spectrum 48K i slutet av 1980-talet över The Manager på en Amiga 500 fram till och med den Championship Manager-serie som nu knutit ihop cirkeln genom att återlansera Football Manager-serien.

I´ve done it all. Tagit ett lat från fjärdedivisionen till Champions League-bucklan. Kört såna där helgmaratons där man inte sov på 60 timmar. Varit sugen på ett självmord när spelet hänger sig efter en och en halv säsong utan autosave.

När jag nu ser screenshots på den nya 3D-matchsimulatorn och hör snacket om alla nya funktioner är det klart att den pavlovska saliven börjar rinna, men jag är inte längre vad jag en gång var.

De senaste åren har jag fallerat. Sedan jag fick heltidsjobb och sambo – sånt där som de oförstående patroniserande brukar beskriva som ”ett liv” – har jag tyvärr inte haft tid att spela så mycket som spelet kräver. Visst försöker jag ibland på någon elvatimmarsflygning till Mexiko, men elva timmar räcker ju inte ens till för att ta en igenom försäsongen nuförtiden.

För någon månad sedan fick jag dock chansen att göra en lite ovanlig intervju. Watford-supportern Miles Jacobson – vd:n för företaget bakom Football Manager – var i stan.

Och för mig var det fan i mig större än att träffa Ronaldinho.

/Erik Niva