Jag vägrar ge upp hoppet om att se Tonton Zola Moukouko som en världsstjärna – även om det tycks vara rätt svårt att ens lista ut om han fortfarande spelar fotboll – men när jag klickar mig igenom de brittiska tidningarna idag är det svårt att inte dra paralleller.

De storys som griper mig är de som handlar om missade chanser, outnyttjad potential, bortslösad talang. Ni minns väl Matt Jansen? Som 24-åring såg han ut att vara den nye Teddy Sheringham – en anfallare som spelade fotboll med klass och hjärna – men efter att en sjukdom fått honom att missa Englands VM-trupp 2002 så rasade allt.

Jansen åkte på semester till Rom för att förtränga VM-besvikelsen. Där kraschade han med sin motorcykel och låg sedan fyra dagar i koma. Han blev aldrig sig själv igen.

I dagens The Times-intervju berättar Jansen om hur han oroade sig för att han blivit hjärnskadad när han inte ens kunde kontrollera de enklaste bollar längre. Han började hata att spela fotboll. Han gick till en psykiatriker, men efter att ha lämnat en träning gråtande våren 2006 så slutade han spela fotboll, 28 år gammal.

Nu är Jansen äntligen på väg tillbaka. Han har tränat tio dagar med Blackburn, och kanske – bara kanske – kan han ta sig tillbaka till Premier League igen. Wish him luck.
***
Ishmel Demontagnac är i andra änden av skalan, hans kamp har precis börjat. Den engelske ungdomslandslagsmannen fick sparken av Walsall i torsdags, på grund av sina alkoholproblem, sitt våldsamma temperament och sina disciplinproblem.

Nu ska han in på Sporting Chance-kliniken för behandling och terapi. Wish him luck.
***
Och appropå Sporting Chane – behandlingshemmet för idrottsmän som startades
av den nyktre alkoholisten Tony Adams – så måste ju detta kommenteras.

När Tony Adams tog över som Portsmouth-manager för några veckor sedan skrev jag den här artikeln, en text som handlade om hur Adams gått från att vara nersupet fyllo till förvirrad tänkare till klartänkt fotbollstränare.

Nu vete fan om jag inte måste tänka om det där sista steget. Idag ger Adams en intervju till Daily Mail, och han verkar sväva lika högt uppe bland molnen som han någonsin gjorde då han försökte lansera sig själv som en intellektuell kulturfilosof.

Daily Mail rubricerar den som ”The most bizarre football interview you will EVER read”, och även om jag inte håller med om det så ger onekligen Adams ett rätt abstrakt intryck.
– Jag gillar egentligen inte människor. Jag är en ensamvarg, och hade jag bara fått som jag ville så hade jag bara gått ut med hunden varje dag, aldrig pratat med någon och sedan dött.
Men du vill väl inte slippa träffa din fru, skjuter intervjuaren in då.
– Oh, det vill jag gärna slippa. Och hon vet det. Hon vet hur jag är.

Adams fortsätter med att dra paralleller mellan sig själv och ”den tokige mostern” som brukar dyka upp på jularna. Och jag vet inte… Det är en kul intervju att läsa och Adams bjuder ju verkligen på sig själv – men jag är nog lite mindre övertygad om att han verkligen kommer att ta över Arsenal idag än jag var igår.

/Erik Niva