Imorgon smäller det, som bekant, på Parc des Princes. PSG–Lyon, de som kunde varit bäst mot dem som besvisligen är det.

OL:s spelare är mitt inne i ett helvetesschema, med 19 matcher på 43 dagar, och det börjar redan märkas. Benzema fick ont i Uruguay-landskampen i veckan, Toulalan också – och Grosso kommer att missa matchen mot PSG.

Och vad var det jag ville, nu igen… Jo, just det. Om ni sett mer än femton minuters spel med Jérémy Toulalan så vet ni att det är en rätt rejäl liten terrier till mittfältare. Typen man förväntar sig komma på medan han klipper tånaglarna med bultsax samtidigt som han lyssnar på Cannibal Corpse.

Man förväntar sig i så fall fel.

Tidigare har jag berättat att Jérémys alternativa karriärsval – om han nu inte blivit en mittfältsmördare – är att vara bakelsebagare, eftersom han ”gillar att göra saker med händerna”.

Och… mannen har tydligen tagit det ett steg längre. När OLTV, Lyons tv-kanal, bjöd in honom för att göra det fransmännen kallar ”portrait chinois” – där du fullföljer fraser av typen ”om jag var ett djur så skulle jag vara…” – fick vi veta ännu mer om tuffingen Toulalan.

Om han vore en färg? Blå. För det påminner om havet.
Om han vore ett oljud? Fågelljud.
Och så, till slut, alla karaktärssjälvmördares Nessun Dorma:
– Jérémy, om du vore en låt?

– Ööh, nån gammal. Jag skulle säga den där av Michel Sardou; Rouge.

Nu tycker jag att ni lyssnar lite på Rouge med Michel Sardou, och känner hur bilden av en tuff jävel till innermittfältare växer fram inom er.

Och medan jag gör något vettigt så tycker jag att ni försöker komma med lite fler förslag på temat ”Vilken fotbollsspelare är vilken låt egentligen?”. Ses i kommentarsfältet om ett par timmar.

/Simon Bank