Medan Niva testar praktisk fotboll i Stockholm och Wegerup pulsar snö i Gällivare gör b-laget så gott det kan i Milano.

Gunnars pojk. Och Ulfs.

Skuggboxningen trappas upp inför det som brukade kallas italienskt derby innan Lucky Luciano kom emellan och skrev om historien. Det finns inget som konkretiserar den mediala uppdelningen i Italien som en stormatch med Rom/Milano/Turin på varsin sida.

Ni såg förstås att Milano-baserade Gazzetta dello Sport dundrade ut den tacksamma bombmattan om att Juves viktigaste spelare är på väg till Manchester City i januari?

Det tog exakt fem minuter för Juventus att dementera a) att Gigi Buffon skulle tacka ja till budet, och b) att det ens fanns ett bud.

Vi kan väl ändå roa oss med att gå igenom listan över de bäst betalda fotbollsspelarna vi har:
1. Zlatan Ibrahimovic, 120 miljoner/år.
2. Kaká, 90 miljoner.
3. Leo Messi, 70 miljoner.
4. Samuel Eto’o, 70 miljoner.
5. Ronaldinho, 65 miljoner.

Allt siffror är, förstås, netto. Man ska ju leva också.

Annars är det presidenternas ordkrig som roar mig mest. Juves Cobolli Gigli slog tidigare i veckan fast att ”Vi vinner med 2–1, Camoranesi gör första, Cruz kvitterar, och sen avgör Amauri eller Del Piero”. Han hade drömt det, berättade han.

Inters Massimo Moratti hörde, log, och svarade:
– Det gläder mig att Gigli sover gott om nätterna…

Om fyra timmar är det färdigdrömt. Inter är ju favorit, med hemmaplan och allt, men det kommer att bli ett sjuhelvetes krig om mittfältet och jag satsar mina pengar på 1–1.

Annars håller stan mest på att förbereda sig inför söndagen. Piazzan vid domen är belamrad med sponsortält inför den dagens stora begivenhet: Milanos maraton.

Just nu känns det som 50-50 att jag efteranmäler mig.

Eller kanske 40-60.

/Simon Bank