Nu ska jag harkla mig, för det här är viktigt.

Vi är ett par tusen i Sverige som försörjer oss genom att arbeta med det som kallas journalistik. Vi inbillar oss att det vi gör betyder något, att det finns ett behov av en ärlig och rak granskning av makt och människa.

Och den här – viktiga – verksamheten är nu mer hotad än någonsin. Förtroendet för journalister sjunker som en blyarmerad gråsten, mätning efter mätning placerar in vår yrkeskår någonstans mellan Papphammars Flyttfirma och Thomas Quicks Frisörsalong när det gäller förtroende.

Och varför tar jag upp det här nu?

Jo, det ska jag tala om. Jag tar upp det eftersom journalistikens trovärdighetskris, själva uppfattningen av oss som falska och oseriösa, just denna dag – den 24 november 2008 – fått ett namn, ett ansikte och en titel.

Låt oss nu – gemensamt i denna sal – ta varandra i hand och sjunga en sång, för en ny och ärlig journalistik.

/Simon Bank