Normalt sett håller jag mina tidningsartiklar utanför den här bloggen, men idag får det lov att bli ett undantag.

I dagens tidning finns nämligen en sammanställning som kräver internet för att bli riktigt bra. Lite appropå Rob van Persies tilltag i lördags, lite appropå Catanias kalsongknep förra helgen – här är listan på målen som tänjt ut regelboken genom åren.

Huvudrörelsen
Gary Crosby
Nottingham Forest-Man City, 1990
Med en enda huvudrörelse förvandlades en riktigt sömnig Tipsextra-eftermiddag till en match som aldrig dör. Manchester Citys målvakt Andy Dibble plockar ner ett inlägg, och står som bäst och funderar på vad han ska göra av bollen härnäst. Då dyker Nottinghams lille ytter Gary Crosby upp bakom ryggen på honom, nickar bollen ur händerna – och rullar in den i tomt mål.
– Folk kastar fortfarande det där på mig. Jag kan inte komma undan. Om jag åker på semester med frun och barnen så kan du ge dig på att det dyker upp när de rullar en ”Sport Bloopers”-video på planet.
Andy Dibble suckar:
– I dag hade Crosby blivit varnad för osportsligt uppträdande.

Smygaren
Dion Dublin
Coventry-Newcastle, 1997
Uppdaterad version av Crosbys mål. Efter att Newcastles målvakt Shay Given plockat ner ett inlägg så släpper han ner bollen, rullar den framåt för att förbereda en utspark. Problemet är bara att Coventry-anfallaren Dion Dublin förutsett precis detta. Han lurar omkring vid kortlinjen – bakom Givens rygg – och så fort bollen är fri nere på marken så störtar han fram och skickar in den i när.
– Jag måste vara den ende irländaren som finns som inte vet var Dublin är, konstaterade Given.

Kringmanövern
Zhang Yakoun
Kina-Costa Rica, 2005
Hörnvarianternas hörnvariant. En kinesisk spelare låtsas ångra sig, lämna över till en annan hörnläggare. Han vankar därifrån – men utan att någon motståndare har märkt det har han redan rört bollen tillräckligt mycket för att försätta den i spel. När sedan näste man rusar in mot straffområdet med bollen tas det costaricanska försvaret med fullständig överraskning. I kalabaliken som följer kan Zhang Yakoun skyffla in bollen.  I våras försökte Roma kopiera varianten mot Milan, men då blåste en osäker domare – helt felaktigt – av spelet.

Tjuvstarten
Luciano
Atromitos-Larissa, 2007
En inverterad frisparksvariant av ovanstående hörna. En spelare hoppar över bollen, men ger samtidigt sken av att toucha till den. Effekten blir dubbel. Domaren tror att bollen är i spel,  motståndarförsvaret utgår från att den fortfarande är död. Följden blir att Atromitos brasse Luciano rätt och slätt tar tag i den liggande bollen, snabbt rundar muren och skickar bollen i nät. Målet är absolut regelvidrigt för den som studerar reprisen, men den lyxen hade inte den grundlurade domaren.

Krockkudden
John Robertson
Skottland-Nya Zeeland, 1982
Skottlands bidrag till de luriga frisparkarnas lunta. Rötterna sägs finnas hos Brentfords skotte Jackie Graham. I början av 1970-talet så låtsades han och två lagkamrater bråka i samband med farliga frisparkslägen – för att sedan dunka in bollen i nät mitt under grälet. Varianten förfinades, och introducerades på den stora världsscenen under VM 1982. Två skottar låtsades krocka när en av dem skulle hoppa över bollen. Men precis bakom dem kom John Robertson skenande, och i samma ögonblick som mur och målvakt slappnade av så lyfte han in bollen i krysset. Året efter använde sig Alex Fergusons Aberdeen av samma variant när de slog ut Bayern München ur Cupvinnarcupen.
(2.00 minuter in på klippet)

Åsnan
Ernie Hunt
Coventry-Everton
Frispark. Coventry-spelaren Willie Carr klämmer fast bollen mellan sina fötter och tar ett språng. En halvmeter upp i luften sparkar han bakut med båda benen – likt en åsna – och släpper iväg bollen i en lyra. Den droppar ner perfekt framför Ernie Hunt, som har fritt skottfält för att drämma in en bågvolley i bortre hörnet. Vid tillfället fanns det ingen regel som förbjöd tilltaget, men efter några dagars grunnande förbjöd FA tilltaget på ganska vaga grunder. Mästerstycket gör sig inte rättvisa i text – in på youtube med er nu!

Distraktören
Rahdi Jaidi
Birmingham-Everton, 2008
Okej för att Catania tog det här med frisparksdistraktioner ett steg längre, men de var ju verkligen inte först ut på Skansen. I England rasade just den här principdebatten i våras, allt som en följd av att Birminghams tunisier Rahdi Jaidi satt distraktioner i system. Vid varje farlig frispark ställde han sig strax framför motståndarmålet, likt en Tomas Holmström med uppgift att skymma målvakten under ett powerplay. Han stirrade målvakten i ögonen, blockerade hans synfält, gjorde små fåniga danser och hoppade upp-och-ner. På väldigt kort tid så gav tricket utdelning mot både Everton och Liverpool.
– Är det rättvist? Det finns ingen regel mot det. Så länge jag inte rör målvakten är jag okej, och jag är bara offside om bollen tar i ramen och studsar ut.
Alla höll inte med. Många menade att Jaidi visst var offside, då han påverkade spelet.

Luringen
Rik Coppens
Belgien-Island, 1957
Skytten galopperar fram emot straffpunkten – men skjuter inte. I sista ögonblick vrider han om kroppen och petar bollen snett framåt. Där dyker en lagkamrat upp, och när en häpen målvakt försöker hämta sig så spelar bollhållaren sedan lugnt tillbaka till straffskytten. Öppet mål. Alla ger ju Johann Cruijff äran för den här varianten, men sanningen är att han lånat den av den flegmatiske belgaren Rik Coppens. Det är svårt att se fånigare ut på en fotbollsplan än om man misslyckas med den här varianten – vilket Thierry Henry och Robert Pires bittert fick erfara för några år sedan.
(1.30 minuter in på klippet)

Långdistansmissilen
Mike Hanke
Schalke-Bayer Leverkusen, 2004
Ett annat sätt att slå till när motståndarna inte är beredda. Hans-Jörg Butt är en målvakt med en ovanlig gåva – han har gjort hela 31 mål under sin karriär. Efter att han slagit in en straff mot Schalke så slog det dock tillbaka. Schalke slungade blixtsnabbt upp bollen till avspark, och när domaren blåste i pipan var Butt fortfarande i färd med att fira. När han väl var tillbaka vid sitt eget mål så låg redan bollen där, Mike Hanke hade dunkat till från mittcirkeln och bollen hade susat över huvudet på Butt ungefär när han hunnit till den egna straffområdeslinjen.  Rena handbollsmetodiken.

Boxaren
Diego Maradona
Argentina-England, 1986
Gudfadern i klassen. Visst, ni har sett det hundra gånger och hört historien tusen gånger till – men skriver man om mål som tänjer reglerna går det liksom inte att blunda för Maradonas maskerade boxning. Det är klart att det har gjorts mål med händerna långt före Maradona, men det utstuderade utförandet, den enorma exponeringen, de cyniska citaten… Min egen favorit är inte det där uttjatade om ”Guds hand”, utan det Maradona sa i relation till att England tagit Falklandsöarna ifrån Argentina:
– Den som själv rånar en tjuv blir benådad i 100 år.
Förmodligen världens mest beryktade fotbollsmål – alla kategorier.

Den tolfte spelaren
Landon Donovan
USA-Mexiko, 2007
Ett annat sätt att använda domaren. Det bästa exemplet är nog ett mål som gjordes mellan Alloa och Ayr United i de lägre skotska divisionerna – Iain Nicholson vallade upp ett skott i krysset via domarens bakdel – men det finns tyvärr inte fångad på vare sig stillbild eller video. Vi får nöja oss med ett mer indirekt domarutnyttjande. En hård passning i knävecken på domaren förändrar totalt en spelsekvens. Amerikanarna ställer snabbt om, och sätter bollen djupt på en Landon Donovan som aldrig är nära att missa.

Utom tävlan:

Tröjtricket
De senaste veckorna har ett nytt fotbollsklipp orsakat rejält med ståhej på Youtube. Ståhejet är inte konstigt, eftersom klippet är det. Vid avspark lyfter en anfallare upp bollen i luften. Den andre anfallaren fångar bollen i sin tröja. Sedan sätter han raka spår mot mål. Förbi två motståndare, tre, fyra – hela tiden med bollen i tryggt förvar innanför tröjan. Och domaren blåser inte av. Vi vet att klippet är från en amerikansk ungdomsmatch, men vi vet inte så värst mycket mer. Det är dock inte huvudanledningen till att sekvensen förvisas till ett ”utom tävlan”-segment – det är att anfallaren horribelt nog missar när han väl släpper ner bollen i friläge. Här platsar bara knep och knåp som faktiskt resulterat.

/Erik Niva