Lite smått och gott före kvällens matcher? Okej då, vi kör ett snabbt Europa-svep och kollar vad vi hittar.

Först svaret på gåtan ”vad har Kaká gemensamt med George Foreman”?

Fel svar lyder: Båda gör allt för att stå upp.
Rätt svar har Ricky själv avslöjat för brasilianska blaskan Época: Han funderar på att predika professionellt efter karriären.

Foreman byggde ju sin egen kyrka. Kaká missar aldrig en chans att berätta om vilka under Gud är mäktig (han kan, till exempel, fixa straffar mot Chievo).
– Jag älskar bibeln och jag tycker om att läsa. Att lära mig mer om Gud och Jesus fascinerar mig, och jag skulle vilja dela det med andra människor och berätta om vad Gud gjort i mitt liv. Om jag ska predika? Vem vet.

Kaká upprepar också att han gärna skulle avsluta karriären i Sao Paulo. Men det visste vi ju redan.

•••

På ett annat, lite mindre evangeliskt tema: Såg ni tröjan som Sulley Muntari hade under sin Inter-tröja när han avgjorde italienska derbyt i lördags?
Jodå, bilden föreställde en spritt språngande naken fotomodell (som inte var hans fästmö Menaye Donkor), komplett med en slogan:
FRESH KICKS – FRESH TITS.

Var och en salig på sin tro, som Kaká skulle sagt.

•••

…och Rennes är just nu mest Petter Hansson-saligt.

Fo’ real. Petter får mycket beröm i de franska tidningarna för sitt rakryggade kaptenskap på kommandobryggan i Ligue 1:s mest överpresterande försvarslinje.

”Hansson, tête d’or” skriver France Football. ”Guldhuvudet Hansson”. Han får högst betyg av alla i matchen mot Bordeaux, en sjua – vilket, fritt översatt, betyder ”tajtare än Daniel Majstorovic strumpor”.

•••

Flyttar vi oss en bit norrut kan vi konstatera att tunga Sport+Markt i en analys kommit fram till det sensationella att Bundesliga i år drar in MER pengar i tröjreklam än Premier League.
102,9 miljoner euro mot 85,5 miljoner. Och allt är alltså West Hams fel.

Den nyheten hamnar dock fortfarande i skuggan under Thomas Metzens bidrag i kategorin ”årets Anders Frisk-pris” från Mainz-St Pauli. Det har redan dryftats i kommentarsfälten här i huset – men om ni inte sett de rörliga bilderna så har ni dem här.

•••

En grej till från Frankrike, förresten. Caens Steve Savidan har ägnat den senaste veckan åt a) att bli en av arton fransmän som debuterat i landslaget efter 30 års ålder, och b) att läsa ikapp nån gammal bok med Zlatan-citat.

Hur jag vet? Jo, när han kom tillbaka till Caens träning högg han direkt på en lagkompis med en gammal Ibra-favorit:
– När man spelar med landslaget och testar ett väggspel… så får man igen bollen!

•••

Och, sist men inte minst, lite nina-nina-ninana här på bloggen nu när Erik Niva ändå öppnat stora boklådan (och efter att ha sorterat bort 173 174 sarkastiska skämt om hans kommande debut så har jag bara en sak att säga om den: KÖP, annars skickar jag Thomas Metzen på er).

Men, till Holland.

I går släpptes en bok med titeln Voetbal in een vuile oorlog, Fotboll i ett smutsigt krig. Marcel Rözer och Iwan van Duren har skrivit den, och den handlar om VM 1978. 30 år efter finalen mellan Argentina och Holland kommer de till en slutsats: Matchen borde aldrig spelats.

– Det som folk sa då – Människor kastas ut från helikoptrar, med sina magar uppskurna. Människor försvinner – det var sant. Vi spelade fotboll på tortyrkammarna.

Leopoldo Luque gjorde fyra mål för Argentina på vägen fram till guldet. I veckan gick han ut och sa att han aldrig spelat VM:et om han vetat vad som pågick.

– Vi, folket, argentinarna och regeringen är de som kan se till att det aldrig händer igen.

Det är inte klart med översättningar ännu. Däremot är det första exemplaret redan utdelat. Det gavs till princessan Máxima av Holland, och det hade kunnat vara en flott, meningslös gest – om det inte vore för en detalj:

Máximas pappa heter Jorge Zorreguieta. 1978 kunde han följa VM på nära avstånd, eftersom han satt i regeringen. Argentinas regering.

•••

Nu ska jag se på Champions League. Och i avbrotten har jag ju lite italienska att träna på.

/Simon Bank