I dag:

Officiella listan: Petr Cech håller nollan i 1 025 minuter.

Alternativa listan: Petr Cech får ett knä i skallen.
I den officiella kalendern knyter jag ihop säcken med Peter Schmeichels omdöme om sin Premier League-arvinge, men de citaten är inte de första som dansken givit om Petr Cech.
Redan under tjeckens första säsong i Chelsea höjde Schmeichel ett varningens finger:
– Han kommer att testas på allvar först när han ställts mot en dålig upplevelse. Än har det inte hänt, men det kommer att göra det. Kanske inte den här säsongen, men kanske nästa.
Förmodligen syftade Schmeichel på ett billigt mål eller ett par förlorade matcher när han pratade om ”en dålig upplevelse”. Han menade i alla fall definitivt inte det som hände den 14 oktober 2006.
Det var då Petr Cechs huvud kolliderade med Reading-spelaren Stephen Hunts knä, och hans skallben trycktes in flera centimeter.
Det var då målvakten var millimetrar från döden, och därefter det var osäkert om han någonsin skulle kunna spela fotboll igen.
Ändå tog det bara tre månader innan tjecken var tillbaka i målet igen, med hjälmen som sedan dess blivit hans kännetecken på huvudet.
Det känns såklart underligt att skriva om en livshotande olycka på en lista över ”stora ögonblick”, men faktum är faktiskt att i stort sett alla inblandade kom ut på andra sidan med mycket positivt i bagaget.
José Mourinho beskrev comebacken ”som en ny 700-miljonersvärvning”. Cech själv pratade om hur han trodde att hans skada skulle kunna förändra fotbollen:
– Kanske kommer alla målvakter att ha hjälm en dag. Jag tittade mycket på hockey när jag var yngre, och först var det inga spelare som hade hjälm. Nu har precis alla det.
Månaderna runt den otäcka huvudskadan berättar mycket om vilken människa Petr Cech är – men de säger också en hel del om vilken sorts klubb som dagens Chelsea har blivit.
Det finns ju en allmänt accepterad bild av 2000-talets Chelsea som något rätt själlöst, ett opersonligt och ganska osympatiskt hopkok, totalt utlämnat till någon sorts oberäknelig multimiljardär utan hjärta.
Men – de som följde Cechs rehabiliteringsperiod har en helt annan bild.
– Den här perioden av mitt liv var nog svårast för min fru Martina. Hon var med mig varje sekund, och såg hur jag påverkades. Alla runt klubben hörde av sig till Martina, men det som verkligen imponerade mig var att Roman Abramovitj tog kontakt med henne nästan varenda dag. Han ringde för att kolla att allt var bra, skickade sms med uppmuntrande meddelanden.
Petr Cech fortsätter:
– Det säger något att Roman var mån om att vara inblandad, och det är inte bara att han har en varm, personlig sida. Jag har hört hur folk beskriver Chelsea som ”hans leksak”, men jag tycker att vi alla förtjänar bättre än så. Kanske ser inte folk utifrån hur nära vi står varandra i Chelsea. De förstår inte sammanhållningen och lagandan vi har runt vår klubb. Men vi på insidan – vi vet.

/Erik Niva