Dagens lucköppning då.

Originalkalendern – Di Canios drömmål.

Alternativa kalendern – det är den här – Di Canios knuff.

Runt millenieskiftet började domare bestraffa det som de beskrev som ”överdrivet målfirande”. Dra av dig tröjan? Gult kort. Korsa kortlinjen för att fira med de jublande fansen? Gult kort.

En spelare bestämde sig för att höja rösten i protest:
– Det här är hemskt. Att göra mål är det bästa som finns i fotboll. Du lever ditt fotbollsliv för att vinna, och för att vinna måste du göra mål. Det är den mest känslosamma stunden för alla. Och så gör de så här…

Paolo Di Canio hade aldrig haft någon särskilt enkel relation till domare. Han spelade med känslorna utanpå tröjan och med några sanningens ord redan halvvägs ute ur munnen. Och en dag rann det över.

Paul Alcock tröttnade på Di Canio, och gav honom rött kort i en match mellan Sheffield Wednesday och Arsenal. Italienaren tröttnade på domaren, och knuffade helt enkelt omkull honom. Elva matchers avstängning och rekordböter. Den egna klubben tog avstånd från honom, och Di Canio strejkade ett tag ifrån att återvända till England eftersom han kände sig felbehandlad. Han spelade aldrig för Sheffield Wednesday igen.

När han väl återvände var det i West Hams färger, men även om han trivdes med klubben och spelet så fortsatte han känna sig förföljd av domarna. I en intervju låtsades han bli skjuten i ryggen av en försvarare, för att med sina sista flämtande andetag böna mot rättsskiparen:
– Är DET straff då, domaren?

Så gick tiden, och vi är framme i december 2000. West Ham möter Everton, och efter en kollision vrider Evertons målvakt Paul Gerrard sönder sitt knä – men trots att han ligger orörlig så fortsätter spelet. Och ett inlägg når fram till Paolo Di Canio, som nu står framför tomt mål.

Du lever ditt fotbollsliv för att vinna, och för att vinna måste du göra mål. Ändå gör inte Di Canio det. Han plockar upp bollen med händerna, pekar på den skadade målvakten och vädjar till domaren att blåsa av spelet. Efter säsongen tilldelas han Fifas fair play-pris för sitt ”speciella bevis på god sportsmannaanda”.

/Erik Niva