I mina förhandstexter i dagens tidning har jag valt att inte tjata om den politiska bakgrunden till El Clásicos inramning. Ni vet ju. Ni har hört allt det där om en katalansk frihetskamp mot en gammal frankistisk centralism så många gånger att ni tröttnat på det för länge sedan.

Men – när klyschorna är avklarade och när allting kommer kring så älskar jag ju att Thierry Henry har alldeles rätt när han beskriver det här som ”något mer än en fotbollsmatch”.

Jag älskar att det är en regionalpolitisk markering att välja vissa tidningar framför andra i kiosken. Inför match vill jag såklart läsa in mig på alla perspektiv, men det kan vara svårt att hitta de Madrid-trogna tidningarna i Barcelona. När jag till sist stöter på ett ställ med Marca och As får jag en mindre utskällning för att jag köper dem.
– Visca Barça! Visca Catalunya, avslutar tiidningsförsäljaren sin harang.

Jag älskar att Gerard Piqué använder den oöversättliga frasen ”mucho morbo” när han får frågan om han är ”antimadridista” i just Marca, och jag älskar att Raúl sitter i tv och deklarerar att han inte skulle spela i Barcelona ”för allt guld i världen”.

Jag älskar att klubbledningen i Barcelona gör en poäng av att prata om sin catalanismo, att det är de som betalar för ett jättetifo med parollen ”Catalonia Is Not Spain” i klassikern 2004 och att det fortfarande står ”Independència” klottrat på fasaderna här i stan.

Det är enkelt att fastna i dumma, trötta stereotyper runt de här dimensionerna – men El Clásico vore inte världens största fotbollsmatch utan dem.
***
Apprpå något helt annat är jag dessutom väldigt tacksam för att La 2 visar engelsk fotboll på lördagseftermiddagarna, så att jag kan se hur Liverpool-Hull står 2-2 efter en halvtimme.

Mucho morbo på Anfield också idag.

/Erik Niva