Okej, timmen är slagen för slaget.

Ute på gatorna är stämningen mer uppumpad än jag någonsin upplevt den här ikring – och då har jag ändå sett både direkt avgörande seriefinaler och Champions League-semis på den här arenan – med barer överfulla av culés som sjunger Barcelona-hymnen.

Men inne på Camp Nou är det än så länge stilla, en knapp timme före avspark. Det finns något nästan sakralt över tomma fotbollsarenor som ekar av minnen från svunna tider och löften om det som komma skall.

Mer än en arena, mer än en match och – som ni kan konstatera på bortre långsidan – mer än en klubb.

/Erik Niva