Tja, idag blev hela kalenderprocessen försenad, så vi får göra en speciallösning.

Här får ni först och främst:

Originalkalendern – C-Ron gör 42.

När årets internationella Guldboll var på väg att delas ut så gav Cristiano Ronaldo sin syn på konkurrensen:
– Jag är världens bästa spelare. Och den näst bäste. Och den tredje bäste.
Och som om det där lilla leendet skulle betyda att han inte menade allvar.
Ronaldo följde upp med att utveckla varför han faktiskt tyckte som han gjorde.
– Jag ser ingen annan spelare som gjort det som jag har gjort. Jag gjorde 42 mål från mittfältet, så jag har tagit upp fotbollen till en ny nivå.

Och där har ni det. All briljans och all arrogans samlad i 42 mål och några citat.
Under 2008 har Cristiano Ronaldo varit både världens bäste och världens mest avskydde spelare – han förkroppsligar det där gamla uttrycket om en person som folk älskar att hata.

Efter att George Best lämnat klubben så tog det 20 år innan Man United lyckades fylla sin klassiska tröja nummer sju med lika mycket stjärnglans, talang och karisma igen.
För att sedan ersätta Eric Cantona krävdes en David Beckham, och för att i sin tur avlösa Beckham så var Cristiano Ronaldo det enda alternativet.
Uniteds nummer sju måste vara en spelare som berör, och ingen annan spelare rör upp lika mycket känslor som den här tårögde, hårslingade, solbrände, lättfallande fattigungen från Maderia.
Och ingen annan yttermittfältare har heller gjort 42 mål på en enda säsong.

– Det finns saker som Ronaldo gör med en fotboll som får mig att klia mig i huvudet och undra hur i hela världen han gjorde. Hade jag fötts med hans talang hade jag inte behövt jobba så hårt.
Den som sa det var Luís Figo, utsedd till världens bäste spelare 2001 och ledare av Portugals ”Gyllene Generation”.
Han ännu en sådan där spelare som skulle lämna ett gigantiskt tomrum efter sig när han lämnade den portugisiska fotbollen – men som inte ens hann försvinna innan han var förbipasserad.
Cristiano Ronaldo brukar se till att ta sig förbi andra fotbollsspelare. Om de spelar för motståndarna eller inte tycks kvitta.

Okej, den alternativa kalendern då? Äh, den får kvartsledigt idag. Jag hade tänkt skriva ett inlägg om sommarens dragkamp mellan Ferguson och Ronaldo – om den ständigt pendlande maktbalansen mellan klubbar och spelare – men det blir helt enkelt för mycket text för att någon skulle orka läsa det i ett enda blogginlägg.

Ni får hålla till godo med det här klippet som illustration idag.

/Erik Niva