Skinkan får tre plus, köttbullarna ett, Janssonen två och knäcken fyra. I övrigt var det gemytligt på jullunchen hos förbundet med mycket U21-EM snack. Jag ser mer och mer fram emot det kommande mästerskapet.
Idel bekanta ansikten på plats och alla försökte vara snälla så här vid jul…
Lagrell noterade mitt välfyllda knäckfat (jag hade även tagit till Laul & Co) och sa att han också gillar knäck.
Nystedt hälsade välkommen vid glöggen medan Roland Andersson efter maten förde ett som så ofta intressant resonemang, denna gång om hur lite som skiljer mellan 0-0, 1-0 och 0-1 men ändå hur stor skillnad de resultaten innebär. Ett baklängesmål på övertid på en hörna kan till exempel ge honom sparken. Lite hårddraget, men visst har han en päng.
Hela livet är ju för övrigt en stor slump, att ens föräldrar sprang på varandra och att man finns.
Till dessert fick vi också se en ”EM-bakom kulisserna-dvd”. Lite känsla faktiskt, alla minnena från i somras kom.
EM i somras var i och för sig en rätt beige historia, mycket beroende på resultaten förstås, men den där riktiga känslan saknades också. Peking-OS mycket större – för att inte tala om EM i Portugal för fyra år sen.
Här är hur som helst, för er som inte läste det då, min avskedskrönika från EM.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article2730830.ab

Allt om januari-truppen får ni i tidningen i morgon, men inte av mig för jag är ledig.

I morgon kväll kör vi Sportbladets julfest, då varvar vi upp några växlar till.

/Jennifer