Originalkalendern: Liverpool-Newcastle, 4-3
Alternativa kalendern: Liverpool-Newcastle, 4-3

Det var som tvåmålsskytten och matchhjälten Robbie Fowler sa:
– Det var inte en lika bra match som den året före, men ändå rätt fantastiskt.

Elva månader efter ”Årtiondets match” möttes Liverpool och Newcastle återigen på Anfield. Det var upplagt för antiklimax – och så går det i stället och blir en ny otrolig 4-3-match.

Upplägget var dock helt annorlunda den här gången. Newcastle-bygget hade rämnat sedan sist. Kevin Keegan hade kastat in sin entertainerhandduk, och ersatts av Liverpool-legenden Kenny Dalglish. Det var en lösning som inte fungerade något vidare.

Ett oorganiserat Newcastle med spelare som Jimmy Crawford – vem? – blev totalt utspelat, och låg under med 3-0 i paus. En Toon Army-yngling var så desillusionerad och upprörd att han sprang från bortaläktaren, hela vägen längs sidlinjen – bara för att slänga sin svartvita matchtröja i ansiktet på Kenny Dalglish:
– Han kanske trodde att jag fortfarande var registrerad som spelare, och ville att jag skulle hoppa in, försökte Dalglish skämta.

Inte särskilt många skrattade. Förbluffande nog hade Newcastle lyckats ta sig hela vägen in i matchen igen – tre mål de sista 20 minuterna gav dem 3-3 – men den här gången var det som om Liverpool kunde göra mål när de ville. Så fort de släppte in kvitteringsmålet travade de bara upp till andra änden och gjorde 4-3 på stopptid.
– Att tänka sig att vi var tvungna att göra mål i sista minuten för att vinna den här matchen är direkt löjligt, med tanke på hur vi spelade. Det var en fantastisk insats, absolut, men vi måste styra upp den defensiva sidan av vårt spel, sa Roy Evans.

Liverpool-Newcastle, 4-3. Det var inte en lika bra match som den året före, men ändå rätt fantastiskt.

/Erik Niva