Lucka No. 20
avOriginalkalendern – Ferguson´s Fifty
Alternativa kalendern – Ferguson Fired?
När Man United förlorade hemma mot Crystal Palace i december 1989 så vecklades en banderoll ut på Stretford End: ”Three Years of Excuses And We´re Still Crap – Ta´ra Fergie”.
De första åren i Manchester hade inte gått något vidare för Alex Ferguson. Inga bucklor, inga tydliga förbättringar. Och när det sedan var dags för FA Cup-match mot Nottingham Forest i början av januari var faktiskt förutsättningarna enkla för ”Fergie” – vinst eller sparken.
– Det var gott om dödsrunor i pressen inför matchen. Experterna ansåg att min domedag var kommen, och Jimmy Hill på BBC klagade till och med på hur jag lät laget värma upp, minns Ferguson.
Vid den här tiden hade ju inte Ferguson någon Cantona eller någon Ronaldo. Han hade inte ens någon Beckham eller någon Rooney. Det han hade var en 20-åring från Ashton-under-Lyne i östra Manchester.
– På den tiden fattade jag inte alls hur det låg till. Jag var bara en ung grabb som just kommit in i laget och allt jag koncentrerade mig på var att hålla min plats i truppen. Jag var en naiv liten kille, och det var nog tur det. Jag förstod inte bättre.
Mark Robins hade inte ens själv några vidare förhoppningar på cupmatchen i Nottingham:
– Forest gick bra på den här tiden. De var taggade, de spelade hemma och matchen tv-sändes. Vi visste ju att managern var pressad, då det stod i alla tidningar. Knivarna slipades verkligen.
Matchen blev inget vidare på den leriga planen. Mark Robins hade redan missat ett bra läge i första halvlek, då chansen dök upp igen. Mark Hughes lyfte in ett inlägg med höger utsida, Robins störtade framför Stuart Pearce och stötte in bollen med pannan.
Man United hade ledningen – men det krävdes att domaren skulle döma bort ett sent Nigel Jemson-mål för att de skulle behålla den. När slutsignalen gick stod det dock klart att Mark Robins hade räddat Alex Fergusons jobb.
”Min maskot”, har Ferguson sedermera kallat Robins, men själv har hjälten aldrig reflekterat särskilt mycket över hur han skrev om historien den där januaridagen för 19 år sedan.
– Som Manchester United-supporter är jag mest bara glad över att klubben fått den framgång som den har fått. Om det nu verkligen var så att mitt mål gjorde det möjligt, så… Vad ska jag säga? Tur att jag gjorde det.
/Erik Niva