Well, vafan vet man? I lördagens tidning skrev jag såhär när jag uppmanades att kommentera Manchester Citys transferstrategi:
– Där det tidigare snackades om Ronaldo, Buffon och Messi pratas det numera mest om Roque Santa Cruz, Scott Parker och Craig Bellamy. Om det beror på att ägarna inte riktigt litar på Mark Hughes eller på om deras satsning inte är så stor som vi först trodde får vi nog vänta till sommaren innan vi svarar säkert på.

Så går det fyra dagar. Så flyger Man Citys vd Garry Cook och några shejkrepresentanter till Milano för ett möte med Adriano Galliani och Ariedo Braida, Milans vd och sportchef.

Normalt sett fungerar jag ungefär som engelsk storklubb när det kommer till transferrykten – ”I don´t comment on speculation” – men det som är så osannolikt absurt med just den här historien är att den faktiskt verkar bli av.

Det är inte bara de engelska tabloiderna som kommer med de här rapporterna idag. Det är italienska Mediaset som – efter en förmodad genomläsning av ägaren Silvio Berlusconi – går ut och konstaterar att ”summorna kommer att göra det svårt för Milan att säga nej”. Och det är seriösa kvalitetstidningar som The Times och The Independent som citerar källor som beskriver affären som ”99 procent klar”.

Så vitt jag förstår är det bara en direkt vägran från Kaká själv som nu kan förhindra en flytt, som dock förmodligen blir av först till sommaren.
– Kaká kommer inte att acceptera Manchester Citys erbjudande enbart på grund av penger. De måste bevisa att de verkligen kan konkurrera först. Han vill ha ett starkt lag. Han skulle aldrig göra som Robinho, och nöja sig med att inte vinna något bara för att tjäna mer, säger Kakás talesman Diogo Kotscho till Corriere dello Sport.

Nästan en och en halv miljard till Milan. 225 miljoner i årslön till Kaká. När shejkklanen tog över Man City skrev jag det här reportaget. ”Det går att garantera att ingen någonsin skådat en fotbollsklubb som liknar morgondagens Manchester City”, konstaterade jag då.

Nu nöjer jag mig med att upprepa den meningen en gång till.

/Erik Niva