Hemskt väder i Liverpool. Hemskt. Tung blötsnö yr ryckigt omkring i någon sorts isvindstombola, och inte ens Sir Wally Herbert – stadens förmodligen mest kände upptäckare – hade vågat sig ut.
 
Derby ikväll. Det kommer inte att vara något för den harhjärtade.

Själv är jag i en bemärkelse tillbaka där allting började. När jag skrev det allra första inlägget i den här bloggen så gjorde jag det just härfrån Liverpool, samma morgon som det var Liverpool-Man United i höstas.

Den gången skrev jag om ”detta egensinniga Liverpool, med ryggen mot resten av England, och ansiktet riktat mot Irland och Atlanten. Detta tjuriga Liverpool, där nasarna nere vid Albert Dock säljer speciella ”Scouse passports”. Detta unika Liverpool, som knappt är större än Göteborg, men ändå lyckas rymma en klubb i den yppersta världseliten och en annan som egentligen hör hemma där”.

Allt det där gäller ju fortfarande, men i tidningen idag skriver jag mer om den mörka sida som också alltid är närvarande i den här staden. Ibland känns det som att det begåtts något nytt bestialiskt brott varje gång jag kommer hit – och att det alltid är tätt sammanflätat med fotbollen.

Är det inte en 3-årigt leende Madeleine McCann i Everton-tröja som har försvunnit så är det kistan med den ihjälskjutne 11-åringen Rhys Jones som tas till hans älskade Goodison en sista gång.

Inför derbyt ikväll så kommer Merseyside-polisen att vädja till Anfield-publiken över högtalarsystemet. Förra månaden hällde någon in bensin i ett familjehem i Everton och tände på. 3-åringa flickan Francesca Bimpson dog i lågorna. Nu letar utredningsteamet efter information, och de tror att de kan hitta den på Anfield.
***
Polisens andra huvuduppgift kring matchen ikväll? Att stävja det de benämner som ”criminal chanting”.  Alla vet att de i första hand syftar på de sånger som refererar till hur Steven Gerrards fru Alex Curran påstås ha varit otrogen med en lokal gangster med smeknamnet ”Pancake”.

Precis som alla andra vettiga människor kan jag såklart sympatisera med ambitionen – det är inga vackra sånger som sjungs – men i kölvattnet av den smärre rättsskandal som omgärdade Sol Campbell-historien kan jag inte låta bli att fundera över vad det här egentligen kommer att innebära.

Criminal chanting? Vafan är det? I Campbell-fallet gick det ju att hänvisa till rasism och homofobi, även om det var delvis felaktigt. Men ingen av sångerna som Everton-fansen sjunger om Gerrard är vare sig rasistiska eller homofobiska.

”Oh Steven Gerrard, the baby´s not yours”.
”His missus does coke, she’s mad. She’s pregnant, he’s not the dad”
”What’s that coming over your bird? Is it a gangster?”

Smaklöst, självklart. Olämpligt, givetvis. Men brottsligt? Jag vet fan inte.
***
Hursom. Derbyveckan på Merseyside inleds ikväll. Titelkandidater mot Champions League-potentater. Rafa Benítez beskriver matchen som det största derbyt sedan han kom till Liverpool. Jag säger inte emot.

/Erik Niva