Den enda sanna glädjen är, som bekant, att vara off to Wembley cause we beat the arsen… skadeglädjen.

Därför, och av den enkla anledningen att kapitalet behöver arbetskraft (jag ska tota ihop ett dokument om idrottsvärldens intressantaste återkomst), tänkte jag förgylla er lördag med en liten berättelse från den franska ankdammen.

L’Équipe, Frankrikes största tidning med mer trovärdighet än en formtoppad Skalman, toppade i förrgår med nyheten att Laure Manaudou – en av landets absolut största idrottsstjärnor – ska flytta till USA och ta ett uppenhåll på obestämd tid.

L’Équipe drog stort på en bild av hur Manaudou flanerar i Marseille – och hela Frankrike hängde på.

Ingen såg något fel. Inga konkurrenter reagerade. Inga läsare hörde av sig. Ingen sa ett endaste ord, förrän L’Équipe fick ett telefonsamtal på kvällen som informerade dem om ett litet problem:

Det var inte Laure Manaudou på bilden.

L’Équipe hade lyckats med konststycket att fånga simmerskans exakta look-a-like på bild, i samma stad där Manaudou skulle befinna sig.

Det är en exakt motsvarighet till om Sportbladet skulle publicera en bild av Therese Alshammar, med ansiktet fullt synligt, utan att någon i hela Sverige märkte att det inte var hon.

Som Titus Bramble så träffande brukar uttrycka det:
Ibland blir det bara fel.

Riktiga Laure. Tror jag.

Ursäkten i dagens L’Équipe är helgens roligaste läsning. Annars har vi tagit ett avbrott i folksporterna att analysera det årliga kaoset i PSG och Marseille för att följa division VII-laget Schirrhein. Landets nya media darlings har sensationellt gått till sextondelsfinal i franska cupen.

Men de får, tyvärr, dyngstryk av Toulouse. Gignac – den nye Elmander – gör mål i varje match och gamle djurgårdsdansken Sören Larsen har inget sinne för cupromantik. 3–0 i paus.

Nu börjar andra halvlek. Nästa gång vi hörs tänkte jag berätta om ytterligare ett skäl till varför Nils Liedholm var ett geni medan Raymond Domenech är en nolla.

Tills dess kan jag bjuda de blödiga av er på en fin liten kortfilm som inte har ett dugg med fotboll att göra. Den gick på Arte i går och jag gillade den. Ibland räcker det så, visst?

/Simon Bank