Wednesday Wobbles
avJadu, Robinho – vad är det nu för situation du försatt dig i den här gången?
Å ena sidan. Många av dagens fotbollsspelare är ofrånkomligen outbildade ynglingar som vevas iväg från fattigkvarteren till miljonärsmansionet över en natt. De går igenom en omställning som kan få vem som helst att tappa huvudet – och jag är helt övertygad om att Robinho och hans likar många gånger uppför sig som arrogant respektlösa svin när de är ute.
Å andra sidan. I kölvattnet av den moderna fotbollen har det ju vuxit fram en helt ny WAG-aspirerande kiss-and-tell-kultur. På varje nattklubb i hela England finns det gott om unga tjejer som är lika benägna att utnyttja fotbollsspelare som fotbollsspelare är att utnyttja dem. Det kan sluta med en otrohetsaffär, en tabloidstory – eller för den delen en missriktad våldtäktsanklagelse.
Vi ska komma ihåg att ingen av alla de våldtäktsanklade Premier League-spelarna – från Jody Morris över Paul Dickov, Keith Gillespie och Frank Sinclair till Johnny Evans och Cristiano Ronaldo – någonsin fällts i rätten.
Innocent ´til proven guilty, och allt det där.
***
Tottenham 3, Stoke 1.
Yup, that’s more like it. En bra offensiv insats – mot ett ärligt talat bedrövligt Stoke – kröntes av tre well-worked goals. Vi är inte en en miljon mil ifrån att vara ett rätt hyfsat lag.
***
Andra saker värda att ta upp från gårdagens engelska fotboll då? Tja, som vanligt har ju Rob Styles satt sig själv i blåsväder. Hans val att tidigt visa ett rakt rött till WBA:s Paul Robinson satte givetvis punkt för den matchen – och jag tycker som vanligt att han var fel ute. Det här påfundet att man ska få rött kort ”så fort båda fötterna lämnar marken” är ännu en av sakerna som ska upp över en lista över vad som är fel med den moderna fotbollen. ”Båda fötterna lämnar marken”? Jaha??! Det är fan inte gång, det här.
”England’s Number One”, skanderade en skadeglad Man United-klack efter att Scottie Carson återigen gjort bort sig. För varje månad som går framstår det mer och mer som att den där blundern mot Kroatien var regeln snarare än undantaget i Carsons karriär.
Håller Michael Carrick och Dimitar Berbatov på att etablera ett fruksamt ex-Spurs-samarbete i Man United? Det är två spelskickliga killar som kan tänka fotboll på samma våglängd – och igår kombinerade de återigen ihop sig för ett mål.
Men appropå målvakter… 1 032 minuter utan insläppt mål för Edwin van der Sar nu. Sinnessjukt bra. Jag trodde verkligen att Petr Cechs notering skulle stå sig i bra många år, men det här rekordet indikerar givetvis på exakt hur jävla bra Man United verkligen är. Tänker man tillbaka på perioden som följt på Samir Nasris två mål på The Emirates kommer man ju faktiskt inte på sådär överdrivet många idioträddningar från Van der Sar – däremot desto fler sanslösa blocktacklingar från Vidic och Evans, desto fler uppoffrande hemåtlöp av Fletcher och Carrick.
***
Emile Heskey – mannen som heter Ivanhoe i andranamn – drömdebuterade för The Villa och skickade ner Tony Adams och hans Pompey i en än djupare kris.
Villa fortsätter att grinda ur sig uddamålssegrar, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de håller hela vägen till en Champions League-plats. Om nu det räcker.
– Nu tycker jag att vi ska sikta på att vinna rubbet, sa Martin O’Neill efter att hans lag lagt sig jämsides med Liverpool på andraplatsen.
I nästa sekund vände han sig mot journalisterna som samlats på presskonferensen:
– Varför skrattar ni alltid när jag säger det?
***
Igår pekade jag på att Craig Bellamy var ett av de fenomen som förtjänat en plats på den där listan över unkna fotbollsfenomen. Idag är jag beredd att revidera. Han må vara en irriterande jäkel – men han ger jävligt underhållande intervjuer.
När han för första gången pratade som Man City-spelare så förhöll han sig till faktumet att han aldrig någonsin kommer att kunna springa ifrån sitt rykte:
– Vad jag än gör, vilka framgångar jag än når med Manchester City – det kommer alltid att finnas där. Om jag någon gång skriver en bok – vilket jag inte kommer att göra – så kommer den att få titeln ”Don’t Google Me”.
***
Bortanför England håller äntligen den tyska fotbollen på att vakna upp ur sin evighetslånga vinterdvala. Match i DFB-pokalen mellan Bayern München och Stuttgart igår – och straffsparksduell mellan Franck Ribéry och Jens Lehmann.
Det finns bara en person jag håller på i en sådan envig – men det är samtidigt bara att erkänna att den här cucchiaio-straffen alltid ser satan så fånig ut när den inte funkar.
/Erik Niva