Stor fotbollskväll igår, så vi satsar på en fyllig round-up och ser var vi landar. Vi startar hur som helst i England.

Det har bara gått några veckor sedan Rafa Benítez attack på Alex Ferguson och Man United – och sedan dess har de inte vunnit en match. När jag var på Old Trafford i förra veckan hade souvenirförsäljarna redan hunnit trycka upp nya häckeltröjor appropå utbrottet, och det var också Man Uniteds fans som började sjunga sången som nu hela fotbolls-England går och nynnar på.

”Rafa´s Cracking Up”.

Igår försvann två nya poäng i Wigan, och beslutet att ersätta Steven Gerrard med Robbie Keane för att jaga segermål är det som verkligen knäckt många kamelers rygg. Liverapporeringen på BBC – det statligt opartiska och objektiva organet – uttryckte det såhär:
”2131: In all that insanity, Liverpool captain Steven Gerrard was taken off and replaced by Robbie Keane at Wigan. That is a decision I am not even going to try and understand”.

För Wigan debuterade Mido, och bildade Zamalek-anfall tillsamman med Amr Zaki. Efter att Mido slagit in kvitteringsstraffen dundrade högtalarsystemet på JJB ut ”Walk Like An Egyptian”.

Wigan har för övrigt inlett ett importsamarbete med typ hela Syd- och Latinamerika – och även om en eller annan honduran har försvunnit så har någon colombian kommit in. Så här nära var Hugo Rodallega att bli debuthjälte.
***
Själv såg jag Everton-Arsenal, och kunde återigen konstatera att 178 centimeter Timmy Cahill med all säkerhet är världsfotbollens bäste huvudspelare, längdrelativt sett. 100:e målet i engelsk fotboll för honom.

Arsenal då? Ja, de har ju egentligen inte spelat så särskilt bra den senaste månaden – men de fortsätter att göra sena mål som håller dom kvar i matchen. Kvalitetsavslutning av en ever-improving Rob van Persie, och lättnad för en Arsène Wenger som för övrigt beskriver värvningen av Andrej Arsjavin som ”90 procent klar”.
***
Robinho gjorde vad han kunde för att skaka av sig sina kontroverser. Det tog 10 minuter innan han virkat fram bollen till Shaun Wright-Phillips. Debutmål för Craig Bellamy också, men den här matchens story handlade ändå om Newcastle.

Hemsk dag för dom. Hemsk. Inte nog med att de förlorade. Inte nog med att Shay Given stannade hemma med ambition att flytta till just Man City. Michael Owen gick av med bruten vrist, och Joey Barton linkade av med krossat metatarsal-ben. Dessutom uppges redan hårt pressade ägaren Mike Ashley förlorat 25 miljarder kronor under finanskrisen.
– Det är inte lätt för honom. Han klarar av att betala lönerna, men det är inte mer. För mig är det nu knäckande att se hur en klubb som Tottenham kan bjuda 16 miljoner pund för den spelaren, 14 miljoner för den. Jag önskar att jag kunde spendera på det sättet. Men det är lätt att fatta varför så många managers fegade ur istället för att ta det här jobbet. They didn’t have the arsehole to do it, analyserar Joe Kinnear.
***
Blood and thunder i Lancashire-derbyt mellan Sam Allardyces dåtid och nutid. 2-2 mellan Blackburn och Bolton till slut – och själv förundras jag mest av nyheterna om att unge Blackburn-anfallaren Matt Derbyshire har kommit överens med Olympiakos om ett lånekontrakt.

Det är inte riktigt den vägen unga engelska anfallare brukar gå.
***
Hyfsat säker seger för Chelsea lite i skymundan – fin volley av en alltmer effektiv Salomon Kalou – och ett egendomligt bråk mellan Big Phil Scolari och Middlesbroughs assisterande manager Malcolm Crosby.
– Det verkade som att han ville få en av våra spelare varnad. Han skakade inte hand efter slutsignalen. Det var en konstig reaktion, men han har sin rätt till den, kommenterar en allt mer utsatt Gareth Southgate.

Kalou firade för övrigt sitt mål med den alltmer vanligt förekommande ”handbojsgesten”. Chelsea försöker desarmera saken – men folk som vet påstår att gesten var tillägnad Antoine Assale Tiemoko, en politisk fånge som precis släppts från fängelse i Elfenbenskusten.
***
Italien då? Jo, för fan – engelskt där också. Sorry, men vi måste såklart börja med David Beckhams listiga frispark. Dessutom satte Andrea Pirlo två i virket.
– De var fantastiska på fasta situationer, konstaterade Piero Gasperini – och lirkade med sig en poäng hem till Genoa.
***
Zlatan var Zlatan.
***
Det mest intressanta resultatet var ju annars att krisplågade Udinese passade på att utnyttja matchen mot Scudetto-jagande Juventus – ett lag de inte slagit hemma på 15 år – till att vinna sin första match på 11 försök.

Fantastiskt mål av Di Natale – och ett tungt argument för ståndpunkten som går ut på att Juventus är Del Piero-Dipendente. Alex vilade igår.
***
Kvällens stora målvaktstavla? Annars prickfrie Sebastien Frey stod för den.
***
En viss Francesco Totti var förresten tillbaka för Roma. Ett mål – även om han fick hjälp av en rejäl försvarstouch – och en avgörande assist får väl sägas vara ett ganska hyfsat facit?!
***
I Tyskland spelade Werder Bremen cup. Markus Rosenbergs läge förbättrades väl kanske inte av att Pizarro avgjorde matchen och att Hugo Almeida satte ett riktigt klassmål.
***
Måste snabbt klippa till Grekland också. Jag vet inte om ni totalt hunnit glömma bort den nu 32-årige Álvaro Recoba?! Han har spelat i Panionos sedan i höstas – och i går bevisade han att frisparksfoten sitter kvar.
***
Blev långt detta, men har ni ändå några minuter över så kan ni ju roa er med detta. Skotska ligacupen. Semifinal. Celtic-Dundee United. Straffar.

Det höll på ett tag. Alla spelare – inklusive båda målvakterna – fick lov att skjuta straffar.
***
UPPDATERING. Haha, just fan – Sverige spelade visst landskamp också. Glömde bort. Pallade själv inte att sitta uppe och se matchen, men att döma av sammandraget verkar väl Sverige haft en del tur men samtidigt också sytt ihop ett pack riktigt fina anfall.

Kul med Elm, kul med Farnerud.

I mexikansk press läser jag rubriker som: ”Y ahora que fue lo que paso?” – ”Och vad händer nu?” – över artiklar där Svennis framtid återigen ifrågasätts alltmer. Han gör nog bäst i att släpa med sig poäng hem från kvalmatchen i USA, den gode Eriksson.

/Erik Niva