Jag tänkte börja med att skriva några rader om livet in a Chelsea Hotel. Om det inte vore för att jag bor några kvarter för långt norrut. Och inte är Leonard Cohen. Och att Cohen ändå sjöng om det Chelsea som ligger i New York.
Jaja, en inställd idé är också en idé – jag nöjer mig nu med att konstatera att jag återigen släpat mig över till England för en derbyhelg. Mer om allt det i sinom tid. Nu är det ju fredagskväll och därför inte läge för så värst mycket mer än lite lättsmält underhållning.

Det här är dagens stora skratt i fotbollens England. Inte nog med att Rafa’s cracking up – nu har det tydligen snurrat till för den andra stormanagern på Merseyside också.

Presskonferensen med David Moyes börjar ju i trevligt tonläge såhär dagarna efter derbyt, och sedan puttrar den på i småmysigt tempo fram till 2.20 in på klippet. Då får Moyes en fråga om hur det egentligen ligger till med Victor Anichebe. Finns han med i truppen mot Bolton?
– Nej, för han är skadad.

Fair enough, men sedan flippar allt ut fullständigt. Moyes blir ombedd att kommentera veckas tidningsskriverier om saken, och svarar med att lägga in sin allra mest obehagliga stirrarväxel.

Och det må väl i någon mån ändå vara hänt – men när sedan en helt harmlös fråga om Gary Megsons jobb i Bolton möts av precis samma reaktion så sprängs ju alla sans- och förnuftvallar. Och när det sedan inte går att få honom att yppa vafan han håller på med trots lockande och pockande… Då är ju parodins gränser sedan länge passerade.

David Moyes, what the hell was all that about?

/Erik Niva