Å ena sidan har jag ju ett jobb att sköta och tidningstexter att skriva. Å andra sidan har jag ju inte samvete att låta er fira lördagskväll utan minsta lilla lägesrapport från en derbydragen Steel City.

Så vafan, vi gör en multimedial kompromiss.

Jag sätter mig och skriver ett fylligt reportage om derbyt mellan Sheffield United och Sheffield Wednesday, om bakgrunden och traditionerna och känslorna. Det hittar ni i tidningen i morgon. Men – här på bloggen får ni minsann en nymedial special så länge.

I linje med tiden är jag ju själva definitionen av multimedia nuförtiden – en jävligt dålig definition av multimedia, men ändå – så här har ni… En dag i Sheffield, i usel stillbild och ännu sämre rörlig bild.

Vi börjar hursomhelst med det viktigaste, Englands fjärde bästa fotbollssång. Så här såg det ut och lät från min plats på The Valad Stand när The Blades beltade ut ”The Greasy Chip Butty Song” minuterna före avspark.

…och här går den alltså att köpa, en mytomspunnet greasy chip butty…

…vill du ha en pint på Derby Day får du lov att finna dig i viss övervakning…

…welcome to beautiful downtown Bramall Lane…

…alltså, visst var Jagielka en central figur här – men en egen plakett?!

…the view from the seat…

…segerintervju med Sheff Wednesdays manager Brian Laws…
…och någonstans innanför fyrdubbla polisled, 250 OCS borteskorterade…

Okej, ska vi avsluta med att låta väsentligheterna skildras av proffs som faktiskt vet vad de håller på med? Här har ni highlights från ett pulserande derby, avgjort av ett alldeles fenomenalt mål av Marcus Tudgay.

/Erik Niva