Har varit lam med bloggandet på sistone, men för tillfället tycks mitt liv mest gå ut på att missa matcher. Jag reser, jag jobbar, jag reser, jag vaggar runt och vrålar på en Finlandsbåtssvensexa, jag reser och jag jobbar lite. Såg knappt en minut fotboll i helgen – och igår kväll var det dags igen.

Spurs åkte upp till Humberside för ännu en ödesmatch – jag hade släpat mig ner till Madrid för att positionera mig inför Champions League-veckan. Och nog för att det sänds fler engelska matcher än någonsin tidigare på spansk tv, men även om Hull City tydligen blivit Amerikas nya favoritklubb ligger de inte särskilt högt på spanjorernas prioriteringslista. Och deras bredband är dessutom alldeles för klent för att kunna streama.

Jag fick alltså gå back to basics, och följa matchen genom att radiolyssna på tv-kommentatorerna från en stream som inte orkade buffra fram bilden. Och en sak kan jag säga er – det är inte sättet att följa en Tottenham-match på.

Så länge jag kan minnas har vi varit usla – fullständigt jävla genomusla – på att försvara oss på fasta situationer.
– I am shitting myself every time someone has a corner against us. We know it’s not right but we are working on it twice a week so it should get better, sa Martin Jol.
– I am concerned about set pieces but the more you talk about it … It’s the worst it can get, to be honest. I do get nervy when teams get free-kicks. You start to think, ’Can we deal with it?’, säger Harry Redknapp.

Nervy? Well, försök att lyssna på en Spurs-match utan att bli helt paniskt skräckslagen varje gång vi har en hörna mot oss. När man inte kan kontrollera hur farlig en situation är med sina egna ögon så blir man utlämnad till hispiga kommentatorer som ger intryck av att varje boll som lyfts in i straffområdet balanserar på mållinjen.

Purgatorium.

Givetvis släppte vi också in en billig hörna, och Hull tycks även haft en boll i stolpen och ytterligare ett par öppna lägen, men… Under över alla jävla under. Den här gången gjorde vi faktiskt två hörnmål framåt också, även om det avgörande andra kom i andravågen.

Jag hoppas slippa göra det här radiolyssnandet till en lyckoritual, men… Vi får utvärdera med tiden.
***
Hursom, i kväll är faktiskt ännu en kväll då jag får reflektera över missade matcher. Jag tycker verkligen inte om att jag känner såhär – jag hatar ju den här storklubbsfixeringen mer än de flesta andra – men nu är det som det är.

Jag är i Madrid för att i första hand se Real Madrid-Liverpool, men nu slumpar det ju sig att Atlético spelar mot Porto ikväll också. I vanliga fall är det ju en vinstlott – en viktig bonusmatch mellan två roliga klubbar – men den här gången är jag minst sagt kluven.

Jag vill ju verkligen, verkligen se Inter-Man United. Och Arsenal-Roma. Och Lyon-Barcelona också.

Fotboll ska upplevas live, och de bästa matcherna spelas inte mellan klubbarna med de största namnen, men… Ikväll är jag bara några få karaktärssnäpp ifrån att strunta i att släpa mig ner till Vicente Calderón för att istället vältra mig i zapparsoffan.

Det enda som hindrar mig är vetskapen om att det vore den slutliga kapitulationen inför den moderna fotbollens stängda superligamonster.
***
Och appropå det… Jag trodde verkligen att det var ett skämt – eller i alla fall en överdrift – när den här uppgiften om att Middlesbrough skickat brev till sina fans för att få dem att låta tystare började cirkulera.

Men det var ju inte det. Det fanns verkligen ett officiellt brev från Middlesbroughs säkerhetschef med formuleringar som:
– Väsnas så mycket ni vill när vi gör mål, men det här konstanta oväsendet gör folk galna.

Grejen är också att uppmaningen riktar sig mot fansen i det sydvästra hörnet på Riverside – och det är den del av arenan där klubben och fansen kommit överens om att nybilda The Red Faction för att få tillbaka lite stämning till arenan.
– Jag trodde att det var ett skämt. Vill de att stället ska vara som en kyrkogård? Det är klart att jag fattar säkerhetsdimensionen, men Riverside har varit dött länge, och nu när fansen har börjat låta igen så klagar de, säger klubblegenden Bernie Slaven till Evening Gazette.

Och till och med gamle domarlegendaren Jeff Winter stämmer in:
– Att föreslå för fansen att de ska vara tysta är helt vansinnigt. Problemet med The Riverside har varit bristen på stämning, men på sistone har fansen verkligen ställt sig bakom laget. Är det någon som inte gillar det så föreslår jag att de knallar ner till biblioteket på lördagseftermiddagarna.

Japp, nu gör vi alla som vi gör när vi är riktigt ilskna i det 21:a århundradet. Vi går med i Facebook-gruppen som kräver Sue Watsons avgång.

/Erik Niva