Jag borde såklart ha vetat bättre.

Pressad av den moderna fotbollens stjärnhets kände jag ju mig nästan lite besviken över att gå ner på Vicente Calderón för att se Atlético Madrid-Porto i stället för att rulla runt i tv-soffan och zappa mellan de andra storklubbarnas kraftmätningar.

Men vafan, så fort jag såg laguppställningarna borde jag ju kunnat räkna ut vad som skulle komma. Hälften av spelarna på planen var sydamerikaner – argentinare, brassar, uruguayaner – och det här blev en böljande tillställning därefter. Sprakande offensiv, oberäknelig defensiv och svallande temperament.

Det här var Copa Libertadores i Europa.

Jag fick se fler mål än det bjöds i alla övriga Champions League-matcher tillsammans, jag fick se hur brinnande spelare bjöd på en hel rad känsloutbrott och jag fick höra hela Calderón studsa upp-och-ner till Pippi Långstrump-melodin.

Jag fick kort och gott se lite riktig, gammal hederlig cupfotboll, så nära en medieskugga som 2000-talets Champions League tillåter.
***
Men någon uppkoppling eller några monitorer hade jag inte – så lika mycket för min skull som för er: alla kvällens mål.

Först till Stade de Gerland i Lyon, och något som ju måste beskrivas som ett nytt jättemisstag i raden från Victor Valdés. Nu räddade ju visserligen ändå Tití Henry ett kryss, så det ska väl ordna sig på Camp Nou.

Arsenal verkar ju ha vaskat fram en hel del chanser som vanligt, men det krävdes en straff från Rob van Persie för att bryta den där ihärdiga nollan som plågat dem på sistone. Har trots allt svårt att se Arsenal gå mållöst från Olimpico, så nu är det jättefördel för dem.

Och så dominerade tydligen Man United nere på San Siro.

Min fajt då? Jo, för sjutton. Kapten Maxi bredsidade in bollen efter två minuter, men Atléticos klantförsvar bjöd på kvitteringen strax därefter. Portos bindgalne målvakt Helton gjorde dock ett ingripande som till och med fick Atléticos defensiv vid den andra kvitteringen att se ursäktlig ut.
***
Men vafan, det här var ju bara den elementära snabbgenomgången, och allt jag hinner med nu när jag ska skriva texter och inte har tid att gå igenom detaljrapporteringen från alla andra matcher.

So you tell me – vad missade jag? Vad hände det för kul på alla andra arenor – snackisar, kontroversiella händelser, makalösa misstag och finsmakarfinesser – som jag borde känna till?

Och hur var Z?
***
Förresten – denna Champions League-kväll har den här bloggen fått sin miljonte besökare.

Vem det var har jag ingen aning om. Om det är bra eller dåliga siffror vet jag icke heller. Men så ligger det i alla fall till.

/Erik Niva