Kan inte säga vare sig särskilt mycket om matchen eller vad Zlatan sa i mixed zone där jag, TT och DN, träffade honom efter matchen. Det får ni läsa om i tidningen i morgon,
Men Zlatan var i alla fall på oväntat bra humör och tror absolut inte att loppet är kört.
Zlatan var också en av få spelare som stannade. Adriano skyndade förbi och jag förstår honom, det var inte mycket att säga om den matchen…
Manchester Uniteds spelare kom i fina röda slipsar men var föga pratglada de heller, trots sin starka insats. Jag väntade dock inte in alla utan stack så fort jag fått Zlatan-snack, med deadline hack i häl.

I övrigt får ni läsa vad jag tyckte om hans spel, lagen som helhet med mera i morgon, som sagt.

För att vara en match som slutade 0-0 var den ändå ovanligt underhållande. Rått och kallt men otroligt stämning med 80 000 på San Siros mäktiga läktare.
Inne i pressrummet bjöd Inter som vanligt på god buffé med mini-pizzor, panini, champagne, bakverk mm.
Fint är också att klubben verkligen vill släppa in alla fans och journalister, man är inte alls så rigid som många engelska storklubbar. Mindre fint är dock det som det leder till: folk överallt, i alla trappor och på marken, både på läktaren bredvid mig och på pressläktaren. Min ackreditering kunde de inte hitta, kaos rådde, men jag fick till sist sitta på en polis plats. Att han inte blev så glad när han kom är en annan historia…
Kollegan Nicola som körde mig hem till hotellet berättade att när han kom före matchen och skulle parkera på pressparkeringen (som dock inte Inter äger) hade andra fått ställa sig där. Folk betalar svart och stort och kommer in emot reglerna vilket leder till totalt kaos med bilar som inte får plats.
Allt sådant här tycks charmigt i början, lite spännande anarki. När man ska jobba och leva i en sådan verklighet är det dock så lagom kul i längden. Går jag bara på match som supporter bryr jag mig mindre, men när man ska arbeta måste saker fungera smidigt.

Jag älskar il calcio men min kärlek är inte blind. Arenorna ska leva men de måse ändå vara moderna, säkra och funktionella. Där har Italien halkat efter. Santiago Bernabeu är bara ett exempel på en arena som känns som från en helt annan värld, ljusår före de italienska. Betänk att det är tjugo år sen VM 1990 nästa år.

Nå, det var likväl en bra kväll och ännu en stor match att lägga till i minnenas arkiv. Nu är det bara städaren och jag i hotellobbyn så jag bjuder Buona notte.

/Jennifer