Molnen sprack upp efter lunch, och ännu en dag badar Madrid i 20-gradigt solsken. Mellan 5-6 000 Liverpool sägs vara i stan, och nere på Plaza Mayor är the beer flowing, the songs sung and the banners laid out.

Egendomligt nog har ju aldrig Liverpool varit på Bernabéu tidigare, men ändå är ju det här en kväll som kretsar kring återkomster.
Mer än för någon annan gäller det Rafa Benítez. Han har ju tillbringat nästan halva sitt liv i Real Madrid, och varit allt mellan pojklagsspelare till assisterande tränare för a-laget.

Madrids hemsida gjorde oss tjänsten att lägga ut Rafas registreringskort igår – och så här såg han alltså ut som 13-åring. Nu undrar konspiratorikerna att det är en slump att spelbolagen stoppat gamblandet på att Benítez lämnar Liverpool, samtidigt som han är här i stan och pressar händerna på sina gamla kompisar i Madridista-etablissemanget.

***
Den andra stora återkomsten gäller ju Fernando Torres, Atlético-stjärnan som aldrig någonsin vunnit på Bernabéu. Ett enda mål har han gjort här, och det var i en vänskapsmatch.

Det är fler än engelsmännen som hoppas att han lyckas. Igår runt Calderón var det en sång som hördes oftare än någon annan – det var den om ”Fernando Torres, Liverpool’s Number Nine”. Många gånger sjöngs den med spansk brytning.
***
Tredje återkomsten då? Javafan, i mitt anspråkslösa liv så är ju den min egen. Jag har varit rätt mycket på Bernabéu de senaste åren, och det här är säkert det elfte, tolfte besöket sedan Floentino Perez fick för sig att lansera sitt galacticos-koncept.

De tre senaste vårarna har jag varit här i just den här fasen av Champions League – och varje gång har jag fått se de mesta mästarna Real Madrid åka ur turneringen redan i åttondelsfinal.

Först mot Arsenal, våren 2006.
Sedan mot Bayern München, våren 2007.
Och senast mot Roma, våren 2008.
***
Måste jag tippa så tror jag faktiskt att jag får lägga till en post till den där uppräkningen när dammet lagt sig om ett par veckor. Alex Ferguson har en poäng i det han säger om Real Madrids brist på snabbhet, och oproportionerligt mycket hänger på en Arjen Robben som sällan visat sig vara sådär överdrivet pigg på att axla ansvar.

Men – vad vet man? Som det står på flaggan – siempre es posible.

/Erik Niva