Om inte annat så har ju den här veckan inneburit ett tungt slag för betydelsen av att hålla liv i och värdera mer än en Europacup. Vilken jävla Uefa Cup-kväll.

Först hade vi matcherna som kommer att leva kvar i historien.
* Galatasaray-Bordeaux, 4-3. David Bellion gjorde mål efter 20 sekunder, Sabri Sarıoğlu avgjorde med 20 sekunder kvar. Däremellan hade ytterligare fem mål gjorts, varav ett drömmål från Harry Kewell.
* Milan-Werder Bremen, 2-2. Snabbt ryck av Milan, kanonmål av Pato – men släpar aig inte ett formsvagt Bremen upp jämsides och slår ut självaste Milan på självaste San Siro?
* Valencia-Dynamo Kiev, 2-2. Ännu en storskräll. Samma typ av mathcbild som i Milano. Storlaget tog snabbt en tvåmålsledning, men uppstickaren kämpade sig tillbaka och vann på bortamål.

Och sen är det ju drömmålen.
* Jurij Zhirkov, och den listiga frisparksvarianten som överraskade Aston Villa.
* Jérôme Rothen, och hans vinkelslägga för PSG mot Wolfsburg.
* Japanske Makoto Hasebe, och hans soloraidsreducering i samma match.
* Två schyssta skruvskott från ASSE, som sänkte Olympiakos. Ni får Ilan, och för att vara lite ball får ni Dimitri Payet ur supporterperspektiv.
* Hatem Ben Arfa, och en 40-metersfrispark uppe i Enschede mot Twente.
* Giovani mot Sjaktar.
* Och så vill jag nämna samarbetete mellan Robinho och Craig Bellamy, som definitivt drog plösen över FCK på Eastlands.

Lite annat smått och gått.
* Ett svenskmål. Andreas Johansson bidrog till Ålborgs mirakulösa knock på Deportivo.
* Två dramatiska segermål. Leonardo säkrade Ajax avancemang mot Fiorentina, och Viktor Fayzulin gjorde detsamma för Zenit till en tuggumituggande Jens Lehmanns missnöje.

Vad mer kan man önska sig?

/Erik Niva