Väljer att sparka igång fotbollshelgen med några enkla mediala tips, och börjar med mitt eget, höga själv.

Likt alla goda människor älskar jag ju Bundesliga, men den här säsongen älskar jag den till och med lite mer än vanligt. Jag menar:

1. Hertha Berlin, 43 p
2. Hamburg, 42 p
3. Hoffenheim, 41 p
4. Wolfsburg, 39 p
5. Bayern München, 39 p

I dagens tidning har jag skrivit en längre text om sensationsledarna Hertha Berlin. Dels har vi såklart den sociohistoriska historien – i 30 års tid utgick Hertha från en isolerad enklav, omringad av en 14 mil lång jävla mur och det Sovjet-kommunistiska Östtyskland – men sedan får vi såklart också med den rent fotbollsmässiga sidan av sensationsklubben.

När Hertha slog Bayern München förra månaden hade de bollen 38 procent av speltiden. När statistiken sammanställdes efter matchen hade de totalt skapat 91 målchansen under hela säsongen. Som jämförelse hade Hoffenheim skapat 158 och Bayern München 157 – men Hertha hade satt osannolika 35 procent av sina lägen. I andra änden av planen hade underskattade tjeckmålvakten Jaroslav Drobny en räddningsprocent på 83.

I en liga som länge präglats av full-fart-framåt-mentalitet kan lite gammal hederlig försvarsorganisation räcka oväntat långt.
***
I nästa led vill jag passa på att puffa för det nya numret av FourFourTwo, som kom i min brevlåda igår. Tråkigt nog tycker jag att magasinet generellt har tappat de senaste åren – de har allt svårare att göra levande texter i en fotbollsvärld styrd av kommersiella intressen – men det här var a throwback to the good old days.

Hela numret är ett temanummer om (syd)amerikansk fotboll. Vi får fördjupningar om Boca Juniors, debatten om Pele eller Maradona, Ronaldo, den stundande MLS-säsongen, Argentina-VM 1978 och det urugyanska derbyt mellan Nacional ochn Peñarol – men de längre grejerna gör sig inte så bra som bloggsammanfattningar.

Däremot kan jag ju riva av några anekdoter från den mer triviala delen av numret. Som att:
* Vi får bilden på hur Edmundo super cimpansen Pedrinho full på öl och whiskey.
* Mirandinha berättar om sina raggningskvällar med Gazza. ”Hon skrek: ’ Who’s that fat guy?'”.
* Gus Poyet skriver under på teorin om att Montevideo har världens vackraste kvinnor – efter Stockholm.
*Zico beskriver det underkända målet mot Sverige i VM 1978 som ”det mest allvarliga domarmisstag jag någonsin råkade ut för”.
* Vi får reda på hur man skiljer på Rafael och Fabio (Fabio har spetsigare haka).
* Bokmalen Jorge Valdano avslöjar hur Carlos Bilardo förbjöd honom att läsa under VM 1986. ”Men jag blir galen om jag inte får läsa”. ”Du måste bli galen”.
* ”Sagan Om Ringen”-Viggo Mortensen berättar om sin enorma passion för argentinska San Lorenzo. Han svepte till och med Cate Blanchett i klubbflaggan på 2008 års Oscars-gala.
* Sócrates sammanfattar sitt liv. ”Jag är en ovanlig person. Den ena halvan av min kropp tar hand om enzymer och annat oviktigt. Den andra tar hand om ölen”.
* Vi får en sydamerikansk ”El Loco XI” – där vare sig Edmundo, Sócrates eller Carlos Roa platsar.

Believe you me – it’s a good read.
***
Åsså avslutar vi med att konstatera att Marta sannerligen har anlänt till LA. I förrgår presenterades brasilianskan av sin nya klubb LA Sol – och de sparade inte på krutet.

Självaste Kobe Bryant flögs in med helikopter, och han sparade minsann inte heller på krutet i sitt omdöme om Marta:
– I’m a fan, really. I don’t feel like Kobe the basketball player at all. I’m just as excited as anybody here. Watching her play, the way that she plays with such passion, such energy, such a love for the game, and so much creativity, I found myself being glued to the TV set. There were three things I wanted to accomplish last summer when I was in Beijing. One was to win a gold medal. Two was to watch Michael Phelps make history. The third was to watch Marta play in person. I was fortunate enough to accomplish all three. I’m beyond excited that she’s here.

Men samtidigt, man får ju ge Kobe att det är han som briljerar i straffskyttet.

/Erik Niva