Väskor att packa, resor att planera. Problemet är att det är en massa fotboll ivägen.

Inter–Reggina var aptrist, men värd att hänga kvar i bara för Zlatan Ibrahimovics magiska felfotade-i-fart-lobb som rent tekniskt måste vara helgens bästa mål. Liverpool körde Villa genom Merseymangeln, och Villa är verkligen en tröttkörd ursäkt till lag just nu. Stevie G är däremot på väg i raketfart förbi Leo Messi i spårkampen om guldbollen 2009.

Nu ska jag packa och…
…äh, vem försöker jag lura. Nu ska jag ge mig på Barcelona, och därefter en halvtimme av Napoli–Milan innan kvällens stora match tar vid:

Toulouse–PSG.

Det känns som att fenomenet Toulouse förtjänar sin förklaring, inte sant?

TFC har alltid varit ett märkligt svänggäng. På 90-talet dansade de mellan divisionerna, och sedan Olivier Sadran tog över klubben 2001 har de varit nere i tredjedivisionen och vänt, spelat Champions League-kval och varit inblandade i nedflyttningsstrider fyra år av fem i Ligue1.

I fjol räddade de kontraktet i sista omgången, efter att större delen av säsongen ha varit ett fullkomligt sanslöst osympatiskt lag. Dumt, splittrat, defensivt, med svag moral.

De kom 17:e. Sedan sålde de de enda två spelarna som varit bra: Johan Elmander gick till Bolton, Emana till Betis. De köpte inga direkta ersättare, och tillsatte en tränare som aldrig lett ett lag förut.

Jag tippade dem på 16:e plats inför säsongsstart.
Slår de Paris ikväll utmanar de Lyon om titeln.

Och hur i hela världen har det här gått till?

Jag skulle sammanfatta det som att årets tema för TFC varit ”ut ur skuggan”.

När Jean-Pierre Papin vann guldbollen 1991, som den förste spelaren någonsin i en fransk klubb, så valde han att hylla en speciell spelare i sitt tacktal. En viss Alain Casanova.

Casanova var reservmålvakt i Marseille, det var han som alltid stannade kvar när JPP ville köra extra avslutsträning efter passen.

När Casanovas egen karriär var över infogade han sig i TFC:s maskineri, han har varit assistens till Courbis, Giresse, Guy Lacombe, Mombaerts och nu senast Elie Baup.

När Baup lämnade efter katastrofsäsongen i fjol fick Casanova chansen. Han tog över men ändrade inte grundtanken i spelet särskilt mycket.
– Toulouse har en enkel spelidé. De har nio man bak och en fram och försöker straffa dig med kontringar, sa Bordeaux president Jean-Louis Triaud efter derbyt mot TFC häromhelgen.

Det intressanta var att det där defensivlaget hade kört över hans lag med 3–0.
– Vi var som en fluga som mosas mot fönstret, suckade Tiraud.

Baups Toulouse var Ligue1:s sämsta lag, rent moraliskt. Casanovas Toulouse är ligans tätaste grupp. För tre veckor sen mötte de Auxerre borta, och spelade en usel första halvlek. Låg under med 1–0. Tvivlade.

Casanova gick aldrig in i omklädningsrummet. Han lät spelarna sköta snacket själva, han ville att de skulle ”se sitt ansvar på egen hand”.

Om Baup lämnat laget ensamma i omklädningsrummet hade de börjat slåss. Nu gick de ut och krigade sig till en poäng.

Grunden till framgångarna (de är i semifinal i cupen också) är defensiven. Casanova är inspirerad av de stora Serie A-tränarna; Lippi, Capello, Mourinho. Och av Liverpool.

– När jag ser Liverpools spelfilosofi, med ett hyperstarkt defensivt block, så säger jag till mig själv att ”tänk vilka storverk vi, på vår modesta nivå, skulle kunna göra om vi vore så stabila defensivt”, säger han.

Resten handlar om noggrannhet och tillit.

Och jämlikhet. I fjol upplevde många att det fanns stjärnor (Elmander bland andra) som särbehandlades. Inte i år.

Därmed inte sagt att Toulouse inte har stjärnor.

André-Pierre Gignac har också klivit fram ur skuggan.

Gignac är 23 år, han köptes dyrt från Lorient häromåret, men var en gigantisk besvikelse till en början. Han fick jobbet som back-up och understöd till superstjärnan Elmander, och var hyfsad som bäst, medioker som sämst.

Gignac Sr, Gignac Jr.

Nu fick han tillit och förtroende, och det har gått… rätt okej.

Gignac (kusin till Monacos supertalang Yohan Mollo, förresten) har gjort 16 mål så här långt, samtliga med högerfoten. Han leder skytteligan före PSG:s Guillaume Hoarau. Domenech har tagit ut honom i landslagstruppen som ska möta Litauen. Och Juventus ryktas vara nyfiket på både Hoarau och Gignac.

Klockan nio börjar matchen. Toulouse vs Paris, Gignac vs Hoarau.

Sen ska jag packa.

/Simon Bank

PS. Just det, en sak till. Gignac var inte ende TFC-spelare om att bli uttagen i Les Bleus. Cédric Carrasso fick också chansen. En gammal reservmålvakt från Marseille. Jag antar att Casanova uppskattar ironin.