Vilken skillnad. Jag uppskattar verkligen Portugal som land och det portugisiska folket är väldigt vänligt. Men kulturerna inom fotbollslandslagen är vitt skilda.
Visst kan vi (ibland med rätta) gnälla på vårt svenska lag och förhållandet till media. Men grundinställningen i vårt lilla informella land är ändå tack och lov öppenhet.
Det blir man påmind om efter fyra dagar med portugiserna.
I förmiddags var jag på Portugals träning och presskonferens på Dragao-stadion. Deco och Ronaldo var allvarliga och sammanbitna.

Några timmar senare, efter att äntligen ha fått sammanstråla med alla kollegorna igen, och hunnit med en lunch ihop så åkte vi till Sveriges flådiga hotell. Där var det helt andra miner. Micke Nilsson och Anders Svensson satt vid podiet efter Lagerbäck och kunde, mitt i allvaret inför matchen, skoja och bjuda på sig själva. Visst, de är inte stjärnor på Decos och Ronaldos nivå. Det sade de också självironiskt med orden ”inte alla frågor på en gång” och ”här sitter två stekheta spelare”. Men oavsett stjärnstatus tror jag att man tjänar på att bjuda på sig själv.
Som Anders Svensson sa efteråt: ”Vi är ju här för att spela fotboll och det är ju skoj”.
Den inställningen är förstås den rätta och jag håller inte med dem som säger att det innebär mindre laddning och fokus.
Utan jämförelser i övrigt så har vi alltid väldigt roligt som gäng när vi är ute på jobb och det innebär inte på något vis att vi inte då det gäller är hundra fokuserade på jobbet då det gäller.

Dessutom måste jag nu ta tillbaka ett uttalande i min EM-blogg från dam-EM 2005. Lotta Schelin serverade mig då kaffe och jag skrev ”det skulle aldrig hända i herrlandslaget”.
Efter att Anders Svensson serverat mig kaffe med mjölk hur gentilt som helst får jag härmed göra avbön.

I övrig krånglar mejlen på hotellet för mig och det var så pass besvärligt i går kväll att jag skrev min fredagssida om det under rubben ”Teknikens under”. När tekniken hindrar en från att göra sitt jobb kan det vara vansinnesframkallande.

Snart dags nu för Sveriges träning i kvällssolen på Dragao, där man har så fina minnen från Zlatans mål i EM 2004 som vi såg på plats.

/Jennifer