Shearer?

Jo, han föll till slut, och man måste väl beundra både honom och NUFC för det. Jag menar, vad skulle de göra?
Återstår att se om Shearer är kunnigare än han verkar, och om den psykologiska Maradone-effekten får någon bäring. Erik Niva har redan skrivit om det där.

Ska vi gå vidare och ge lite äkta pork-pie-kött på benen så är det förstås helgonets assistent vi ska rikta in oss på. Iain Dowie, den fockade frälsaren från QPR, ska hjälpa till med sin större erfarenhet. Och då finns det förstås historier som måste berättas.

Dowie är ju a football genius, och även om den här gamla Stockport-klassikern passar i vilket hall of fame som helst så är det ett annat minne jag helst lyfter fram.

Minns ni Dani? Om ni är West Ham eller Sporting så gör ni ju det, men annars är ni ursäktade. Utöver en snabb, kort och framgångsrik karriär (Sporting, Ajax, Atléti, Benfica) så var han ju mest känd för att vara så löjligt söt. En liten Fabio Cannavaro minus tatueringar och med lugg.

Ni vet.

Jag såg hans första match i West Ham. Spurs away, han var där på lån och gjorde en fullkomligt magisk debut. Harry Redknapp gav honom chansen från start, han var 19 år, avgjorde matchen och blev utsedd till Man of the Match.

När han skulle få sin champagne av Sky efter matchen fanns Iain Dowie med för att sköta snacket. Där stod de, i direktsändning, skönheten och odjuret, Dani fick sin flaska, Iain tog micken – tittade rakt in i kameran och sa:
– Good thing is, now we got two good lookin lads on the team…

Ugly as fuck, but keeping then up? Vi får se.

/Simon Bank