4–0.

Först när matchen är slut, när alla rinner ner från läktarna som lyckligt sockervadd, ser jag den där röken som alltid lägger sig över Camp Nou när det är kvällsmatcher.
Jag brukar alltid tycka så mycket om den, men ikväll glömde jag att titta upp. Det fanns liksom för mycket som hände på annat håll.

4–0.

Vad säger ni?

Det kan verkligen ha varit den bästa halvlek jag sett ett klubblag göra. Mina invändningar sparar jag till tidningen, för just här och nu – med room service, nåt kallt att dricka och Gombrowiczs Dagbok som väntar – känns det bara alldeles för perfekt för att tjuras ner.

Barça lekte boll som bara de gör, och Bayern sprang in i sitt värsta trauma någonsin på den här arenan. Och då har de ändå att jämföra med. If you know what I mean.

Det började ju rätt illa för Barcelona. Före avspark spelades den där nya, ohyggligt sega klubblåten Boig per tu upp, och den där biten kan ju mycket väl vara det största estetiska snedsteg fotbollsvärlden sett sedan Napoli gav Kalle Corneliusson tröja tio.

Men när matchen började…
Bayern höll ju helt enkelt inte ihop. Det är lätt att konstatera. Mot världens skickligaste passningslag måste man skydda området kring boxen som den sista droppen vatten, men Klinsmann har byggt ett hysteriskt osäkert och oorganiserat lag.

Zieht den Bayern die Lederhosen aus!

Demichelis och Breno (”världens bäste back” som Uli Hoeness sagt) hade bara spelat en match ihop den här säsongen. Butt i målet har bara spelat en match över huvud taget. Och resten såg jag inte ens.

Bild, sportjournalistikens ständigt sansade sanningsvittnen, gav samtliga Bayern-spelare sex (lägsta möjliga) i betyg. Motiveringen om Christian Lell säger en del om hur tonläget kommer att vara kring Säbener Straße i veckan:

Rätt betyg för honom är inte uppfunnet ännu. Åskådare, felplacerad, efteråt-löpare, främst mot Messi. Eftersom vi inte kan ge en sjua eller åtta till Lalla…, äh, Lelli, så får även han en sexa.

I övrigt kan jag bara som kortast notera…
…att Barça nu inte släppt in mål på fyra matcher – vilket nog är viktigare för dem än ensataka offensiv-shower om de nu ska vinna CL.
…att Rafa Márquez tog en oetisk proffsvarning genom att maska i slutminuten, därmed är han avstängd i München. Förnedring, kallas det.
…att Bilds test med nergrävd weisswurst på Camp Nou inte föll så väl ut.
…att med Gerrard (väl?) och Ribéry ute ur Champions League så är det inte omöjligt att general Xavi blir Messis störste rival i kampen om guldbollen.
…att det vore intressant att se en match mellan Sporting och Barça.

Och just det, här är målen.

Liverpool–Chelsea får ni berätta för mig om. Jag vet bara att om jag vore sportchef i England så hade jag skyndat mig att köpa loss Lokomotiv Moskvas jättebäbis Milan Milanovic.
Varför? För att det verkar funka väldigt bra när engelska klubbar köper serbiska backar från Moskva.

/Simon Bank