Påskpyssel. På ett uppslag i dagens tidning pratar jag fotbollssånger med Joel Alme (som skrivit IFK Göteborgs nya inmarschlåt) och Leonardo Rubio (som skrivit det 25 år gamla örhänget ”Åh, vi é AIK”). I sammanhanget passar jag även på att betygsätta Allsvenskans samtliga inmarschlåtar.

Paketet finns här, men som den multimediala höghastighetsjournalist jag numera förväntas vara så tar jag givetvis konceptet ett steg längre här på bloggen. Alltså, betygsättningen – med tillhörande ljudlänkar.

Är vi överens?

AIK
Åh, vi é AIK
++++
Traditionen, identiteten, allsången… Hade inte texten passerat gränsen till det direkt fåniga i några passusar hade det varit maxbetyg.

Brommapojkarna
Ledmotivet till Star Wars
+
Varför då?

Djurgården
Sjung för gamla Djurgår’n
+++
Snart 40 år gammal tillhör den seriens äldsta, men den säger inget om Djurgården som inte kunnat gälla någon annan klubb.

Elfsborg
Stå upp för Elfsborg
++
De får ett extra plus för att de i alla fall har försökt, men tonträffen är inte rätt. För svulstigt, för pompöst.

Gais
Underbart att vara Gais:are
++
Ett snäpp för spexig i både tonläge och tonfall – att rimma ”pajsare” med Gais:are är att gå ett steg för långt – men karaktären finns där. Reservation för att Gais tydligen är sugna att bara köra Håkan Hellströms ”Gårdakvarnar och skit” som ny inmarschlåt.

Gefle
Vi är Gefle IF
+++
Taggig oi-punk från stadens egna skrålare Battled Scarred. Funkar helt okej. (Ni får anstränga er lite här. Länken går till Battle Scarreds myspace-sida. Väl där får ni klicka på ”Gefle IF” – och nöja er med en engelsk version).

IFK Göteborg
Snart skiner Poseidon
++++
Att skriva en fotbollshymn på beställning är verkligen inte enkelt, men Joel Alme kommer undan med sin vemodiga vardagsromantik. Han har fattat vad det här handlar om.

Halmstad
Varje dag som går så älskar vi HBK
++
En cover på en cover på en cover, som gått från att vara sorglös till att bli ett pekoral. Det musikaliska hantverket är skickligt, men texten får Gyllene Tiders vanliga vardagspoesi att verka djup.

Hammarby
Just idag är jag stark
+++++
Allt vad en inmarschlåt kan och ska vara. Säger allt om Hammarby, utan att handla om Hammarby. Överlägsen.

Helsingborg
När jag var ung
++
I England har den gamla new wave-hiten ”Tom Hark” inkorporerats i läktarkulturen. Även om HIF gjort en grej av sin anglofili och satt HIF-trubaduren på att skriva en ny text så kan aldrig sången bli deras.

Häcken
My Hero
+
Jaha, vad är det för snille som bestämt att det ska spelas en helt intetsägande Foo Fighters-låt när Häcken faktiskt sitter på ett trumfkort som ”O Hisingen, O Hisingen”?!

Kalmar
KFF är bäst
+
Det är en sak att spela på den stora pretentionsstråken om man är Roma – men det är långt från Vivaldis ”Fyra Årstider” till Fredriksskans.

Malmö
MFF-hymnen
++
Man märker ju vad de försöker göra, men de hittar bara inte rätt. Anslaget är smått melankoliskt – sedan kommer de militäriska marschtrummorna och den floskeltyngda texten och förstör allt.

Trelleborg
Blå som stål
+++
Ny för i år, och inte alls så tokig. På väg mot något riktigt stort, men istället för att lyfta låten så kommer refrängen och raserar den med sitt rim på ”gummimetropol” och ”stål”.

Örebro
Framåt Svartvitt
+
En stilstudie i hur man gör allt fel. Man bjuder in Kenneth & the Knutters och drar på sig en skinnväst. Man tror att en fotbollsarena och en after ski-pub är typ samma sak. (Klicka på videolänken en bit ner på sidan).

Örgryte
Så skönt att vara Öisare
+
Ny för i år – och totalt värdelös. ”Go West”-melodin till plastigt technokomp?! Hur fan tänkte ni?

/Erik Niva