Det är den 15 april 2009, och som alla förhoppningsvis vet så är inte det här dagen efter att Liverpool spelade 4-4 mot Chelsea på Stamford Bridge.

Det här är veckan då det gått exakt 20 år sedan the Suns bevakning av Hillsborough-katastrofen i Sheffield.

De allra flesta känner förstås till bakgrunden till varför the Sun, Englands största tidning, än idag har en extremt låg upplaga i Liverpool.

Det var the Sun som, medan Liverpool sörjde 96 döda män, kvinnor och bar, gick i tryck med den här förstasidan:

THE TRUTH
•”Some Fans Picked Pockets of Victims”
•”Some Fans Urinated on the Brave Cops” 
•”Some Fans Beat Up PC Giving Kiss Of Life”

Utan att gå in på detaljer går det att konstatera att rapporteringen den dagen gick ut på att förklara katastrofen med att LFC-fansen var djur. De hade stulit, de hade pissat, de hade slagits, de hade våldtagit.

Inget av detta kom från ingenstans. Inget av detta var ologiskt.

The Sun drevs under de här åren av Kelvin MacKenzie, en redaktör som var ett barn av en tid. Ett vidrigt, vidrigt barn, men likafullt: Ett barn av en tid.

Sju år före Hillsborough hade MacKenzie varit mannen bakom the Suns blodtörst under Falklands-kriget. England var fattigt, segregerat, på drift ut i Atlanten och Arbetslöshet (siffrorna var de högsta sen 30-talet), och Falklands blev en chans att väcka liv i gammaldags imperialism. 

Bevakningen bar samma märke som Hillsborough: En total brist på respekt för mänskligt liv. När det argentinska krigsfartyget General Belgrano sänktes, med 323 dödsfall bland de 1200 i besättningen, satte MacKenzie rubriken GOTCHA (”FICK ER!”) över hela förstasidan.

Medan många kritiserade det hjärtlösa och hjärndöda i att jubla över hundratals döda gjorde MacKenzie i en ny upplaga om kriget till en fotbollsmatch:

BRITAIN 6 (Georgia, two airstrips, three warplanes), ARGENTINA 0.

Krig som fotboll, fotboll som krig. I en tid som var politiskt avhumaniserande blev människor mindre mänskliga. Heysel var bakgrund till Hillsborough, hur väsensskilda tragedierna än var.

Dagarna efter eldade the Sun, den största pressmakten, på bilden av människor som djur. Samtidigt sköljde mänskligheten in i en tidvåg, över hela Europa.

Erik Niva har skrivit om Merseyside. Den 30 april 1989, när Liverpool spelade sin första match efter katastrofen, sjöng hela Celtic ”You’ll Never Walk Alone” med en, helig röst. Och i Milano… jag har skrivit om det förut, men det känns fortfarande.

I dag är det 20 år sedan fotbollsvärlden sjönk ner i sitt djupaste mörker. The Sun såg aldrig ljuset runt omkring. De betalar fortfarande priset för det.

/Simon Bank