Innan vi kommer fram till dagens tyngsta avslöjande i den svenska sportjournalistdammen tänkte jag tillåta mig lite återanvändning.

Här är en liten text jag skrev i Sportbladet för lite drygt åtta år sen:

Newcastle vann i helgen, men letar ändå efter lösningar på anfallsproblemen. Nu vill en gammal hjälte komma tillbaka.
– Jag kan göra massor av mål, säger Tino Asprilla.
Det finns bara ett problem. Asprilla är ingen fotbollsspelare.
Han är ett världskrig.

Colombianen Asprilla har gjort många, otroliga mål för klubbar som Parma och Newcastle.
Vi minns honom för hans lätta löpsteg, för hans hat-trick mot Barcelona 1997, för hans läckra volter efter målen.
Och för att han inte är klok i huvudet.

Asprillas meritlista får svarta får som Edmundo, Anelka och Collymore att se ut som nåt ur Lambi-reklamen.

•Han har flera gånger skjutit vilt med pistol – och dömts till ett års fängelse.
•Han har kommit nio timmar för sent till en landslagssamling. Enligt colombiansk
tv hade han supit i stället.
•Han har slagit sönder ett helt hus, som han fick hyra under sejouren i Newcastle.
•Han har offentligt sågat Colombias förbundskapten och blivit utslängd ur VM-truppen (1998).
•Han har blivit utvisad för att ha slagit ner en motståndare i en ”vänskapsmatch” med sin nuvarande klubb Fluminense för två veckor sedan.

Med Asprilla i laget blir även vardagslunken en Stephen King-film.
Jag har sett honom träna en gång.
En ren njutning.
Det var i mars 1995, i Parma. I tidningarna kunde man läsa om hur han precis blivit av med körkortet efter att ha krockat (det har han gjort fyra gånger), men det hindrade inte tokige Tino.

Han körde spelarbussen.

Sedan värmde superstjärnorna upp. Hela truppen stod i cirkel och passade, medan två spelare jagade för att bryta. Lekfullt, men Asprilla gillade inte att vara i mitten.
När han hamnade där surade han i två minuter, innan han bestämde sig för att försöka ta bollen genom våld.

Han tog sats från fem meter, och kapade bollhållaren i knähöjd.
Det är sånt som borde få tränaren att ryta till, men Parma-tränaren Nevio Scala sa inte ett ljud.

Han kunde inte, för han hade just blivit kapad.
I knähöjd.

Nu vill Tino Asprilla börja om i Newcastle.
– De vet att jag kan göra mål och göra ett bra jobb, säger han till tidningen Evening Chronicle.
Men tränaren Bobby Robson lär vara tveksam till att värva tokige Tino.
För lagets skull.
Och sina knäns.

Tino.
•••

Sådär. Och varför drar jag fram den där gamla drapan? Jo, för att jag är lat.
Och för att jag har något att berätta om Tino Asprilla.

Det är längesen han slutade med fotboll på toppnivå, men den 4 juli ska han hålla en stor farvälmatch i Medellín. Uppgifterna kring vilka som ska spela varierar, och frågan är om det rör sig om bekräftade ”ja tack” eller om rena förhoppningar, men det är ett fint gäng som är på ingång.

David Ginola, Gianfranco Zola, Fabio Cannavaro, Luigi Apolloni, Alan Shearer, gamle knäcoachen Nevio Scala och…
…Tomas Brolin!

Tino och Tomas hade en fin tid ihop i ett Parma som var ett av världens bästa och charmigaste lag, långt före Parmalat-krascher och utförsäljningar.

Jag har ingen aning om huruvida det stämmer, om Tomas verkligen tänker åka dit och göra en mini-comeback – men jag hoppas det. Asprilla är en av de största profiler jag någonsin sett, Brolin var ett större geni än någon annan svensk.

De är värda en fin kväll ihop. Utan knäskador.

Tomas.

/Simon Bank